Alma Skog – med kärlek till kvinnofrågan, fosterlandet och hembygden

Även ber jag erinra om att min levnad infallit under en tidsrymd av så vidt skilda förhållanden emot dem vi nu leva i i det numera fria Finland att allt som då hände övergick oss under förtryckets och det ryska och det Bobrikowska våldets tid måste för det nulevande slägtet, huru sant det än är, nästan förefalla som en saga.

Året före sin död, 92 år gammal, skrev Alma Skog ner sin levnadssaga. Levnadssagan finns bevarad i  och ger en inblick i ett spännande levnadsöde. För sin samtid i Vasa och Österbotten var Alma Skog en välkänd person, men så är inte fallet idag. Men vem var hon då och vad berättar hennes levnadssaga?

Uppväxt och skolgång

Alma Skog föddes i Vasa år 1846 som dotter till kollegieassessorn Carl Jakob Strömmer och hans maka Brita Charlotta (född Hamrén).  Hon växte upp i Vasa och Alavo i en miljö som väckte och sporrade hennes intresse och iver för utbildning och samhällsengagemang och med en far som uppmuntrade dotterns intresse.

I sin levnadsberättelse skriver hon: ”Som min fars utkorade favorit och ständiga följeslagare i skog och mark, i stallet och på hästryggen tog han mig också med till skrivbordet där han lärde mig att hjälpa till som sekreterare och summerare av förlikningar och restlängder – allt under min mors ständiga protester att han gjorde mig till en fullständig pojkflicka”.

Moderns protester kunde inte dränka Almas kunskapstörst och när den treåriga Wasa fruntimmersskola inrättades 1857 var Alma en av de första eleverna. Efter fruntimmersskolan och skriftskolan tillbringade Alma två vintrar i Helsingfors där hon fick privat undervisning i de ämnen som ingick i studentexamen. Som flicka fick hon ändå inte avlägga studentexamen, något som hon upplevde väldigt orättvist.

Mina värda kusiner retade mig nämligen ständigt med att vifta framför mig med sin vita mössa med den gyllene lyran till dess jag i vredesmod slungade emot dem: Får jag icke som flicka avlägga studentexamen så skall jag åtminstone visa Eder att jag både i matematik och latin skall bliva Eder jämlika.

Den egna familjen

Vid 24 års ålder gifte sig Alma med registratorn och hovrättsnotarien, senare hovrättsrådet vid Vasa hovrätt, Karl Henrik Skog och paret bosatte sig i Vasa. Det föddes tre flickor i familjen, Elly, Sally och Ilma.

En av drivkrafterna till sitt stora engagemang utanför hemmet, har Alma själv uppgett vara den förlust som hon och hennes familj upplevde när den äldsta dottern Elly som 17-åring dog i sviterna av en blindtarmsinflammation.

För mig blev det för att döva sorgen och icke duka under och för att icke göra vårt hem till ett sorgens hem en tvingande nödvändighet att arbeta även utom hemmet. Kanske detta också är den yttersta drivfjädern till det lilla jag möjligen förmått göra i det allmännas tjenst och kan således, också ens detta räknas mig själv till någon berömmelse.

De båda andra döttrarna Sally och Ilma växte upp, gifte sig och flyttade senare båda till södra Finland. Sally gifte sig med Eskil Palmén och de fick fem pojkar. Ilma gifte sig med Albert de la Chapelle och de fick fyra barn av vilka två flickor och en pojke levde till vuxen ålder.

Föreningsmänniskan Alma

Den orättvisa Alma upplevde i att inte få avlägga studentexamen, i kombination med sorgen efter dottern Elly, var två bidragande orsaker till Almas ökande engagemang utanför hemmet. Hon brann för flickors och kvinnors möjligheter till utbildning och deltagande i samhället och ett sätt att engagera kvinnor var genom föreningsarbete.

Alma var med om att grunda ett flertal föreningar för kvinnor i Vasa och Österbotten och i många fall verkade hon själv som flerårig ordförande eller styrelsemedlem i föreningarna. Många av föreningarna är verksamma än i dag, så som Marthaförbundet, Sällskapet Svenska Odlingens Befrämjare i Vasa och Föreningen Brage i Vasa.

Alma tog också initiativet till och arrangerade medborgarfester, Svenska dagen-fester och Runebergs-fester i Vasa stadshus.

Som engagerad i Lotta Svärd tog Alma på sig att under inbördeskriget organisera och mobilisera kvinnor till att utrusta den vita sidans armé. Efter inbördeskriget fortsatte engagemanget med omvårdnaden av krigsinvaliderna.

Alma beundrade Gustaf Mannerheim och den kontakt med Mannerheim som hon fick genom engagemanget under inbördeskriget, ledde också till en personlig vänskap dem emellan, en vänskap som Alma uppger vara sitt ”livs största stolthet”. De flitiga kontakterna till Mannerheim syns i Alma Skogs arkiv genom deras korrespondens och Almas egen urklippssamling om Mannerheim.

”Fosterlandet”

Almas kärlek till fosterlandet, till hembygden och det svenska språket genomsyrade hela hennes verksamhet och gav henne i folkmun smeknamnet ”Fosterlandet”.

Under förryskningstiden engagerade hon sig i Kvinnokagalen och hjälpte till med att smuggla in och sprida den i Finland förbjudna tidskriften Fria ord, som trycktes i Sverige. Alma berättar:

Genom mina och min mans nästan årliga företagne resor till och genom Sverige hade jag godt tillfälle att under förvisningarnas glansperiod göra små tjenster åt de utvisade genom att överföra brev och hälsningar, insmuggla och utkolportera Fria ord och annan förbjuden litteratur.

Dokumenten och tidskriften smugglade Alma ”insydda i i Stockholm förfärdigade paletå lönnfickor, i lönnsulor i skorna, i dubbla hattkullar och i ihåliga parasoll skaft”.

Tyvärr finns inga av de brev Alma under den här perioden fick av personer som Leo Mechelin, Jonas Castrén, August Nybergh, August Fellman och Ernst Estlander bevarade. De breven tvingades hon bränna upp då en varning om husrannsakan nådde henne. De brev och anteckningar som finns kvar hade Alma ”lyckligtvis i tid [...] gömt i en murad lönnisch på vinden”.

Alma Skog var allmänt känd och uppskattad under sin livstid. På sin 90-årsdag uppvaktades hon med en adress undertecknad av 1800 personer och hon fick ta emot 217 telegram. Hon tilldelades under sin livstid också en mängd medaljer, utmärkelser och hederstecken. Svenska folkpartiet instiftade år 1936 en särskild Alma Skog-medalj, uppkallad efter henne.

Alma fortsatte sitt arbete för att säkra de svenska intressena ända in på sin ålders höst och hon hoppades att andra skulle fortsätta arbetet efter henne.

”Väl vågar jag tro att andra finnes efter mig som fullföljer mina svenska strävanden men så länge min nötta livstråd ännu håller måste jag ännu få draga några strån till det jag skattat bland det högsta i livet: min svenska hembyggd fädernetorvan, fädernestaden och mitt svenska stolta modersmål – därför kämpar jag ännu det lilla jag kan, tills armen domnar.”

Alma Skog avled i Vasa år 1939.

Foton på Finna

SLS arkiv har nu publicerat över 570 fotografier ur Alma Skogs arkiv på Finna. Bland fotografierna finns bilder av Alma Skog, hennes familj, släkt och vänner och man får en bild av den umgängeskrets som paret Skog rörde sig i.

En stor del av fotografierna härstammar efter Alma Skogs dotter Ilma de la Chapelle och ger därigenom en inblick i släkten de la Chapelles familj, släkt och umgängeskrets samt livet på Lindö gård i Tenala och i Helsingfors.

Alla publicerade fotografier kan ses på Finna. Alma Skogs levnadssaga och de andra dokumenten i hennes arkiv kan studeras vid SLS arkivs kundtjänst i Vasa.

Citaten i texten är hämtade ur  Alma Skogs levnadssaga, 1938. SLS/Alma Skogs arkiv (ÖTA 335)

Övriga källor: Lygdbäck, Vivan: Alma Skog – ”Fosterlandet”, Kvinnor Berättar. 2017