Föglö, äldre man

Lyssna på talet:
I: Inspelningsassistent, A: Informant

Att slå med lie

A: ja fikk min liia ja näär ja vva venta nu ja fikk den trettisju ja va (.) tiie åår

I: mm

A: nää ja börja anvend liian

I: joo (.) sju va sa du sjuu åår

A: tiie

I: tiie åår jaah jaa

A: ja haa liian kvaar ennu sett de sjåm ett minne

I: jaa

A: mäerkt

I: jaa jaa (.) dee en kånst att slåå me liie

A: jaa-a de (.) du ska haa bårt grääse å du å å allti ee de liite steen

I: jåå jåå å så ska du int få ryggskått

A: ja joo (.) ontt men ja tykkär inte åm t- ti hanteer liian neej

I: nä

A: ja hengd åpp h- hee (.) nuu på tvåå åår haa ja inga slajji

I: mm

A: men att ja haar den kvaar i alla fall

I: jo e de en liia såm ni ha tillverka själva på gåården de

A: va liian

I: ja

A: erve*?

I: jaa

A: ellär liian

I: jaa liian

A: neej faan dåm tjööpär man

I: dåm tjööpte man joo

A: men att de de finns int ijn villijn* liia mer

I: näe

A: ja haa sitt dee många såm haar liiar nu men di dåm kan ju int gåå ti slåå mee

I: näe nej vaa e de såm e störsjta feele på dåm då

A: ja dåm e int rett insjtellda

I: mm

A: så ska du böri sjlå av kraft si-ddu s- så dåå

I: så slåår man sse i fötterna

A: du haar inga kraftär

I: nää

A: den måst gåå själv

I: joo just dee

A: joo

I: sveepa fram

A: jo jo d- där du liksåm d- drar enn så ska sk- f- f- fall ti marken

I: ja

A: å liikadant så ska an fall i händren

I: jåå

A: dee du håller ii

I: jåå

A: annors gåår de inga

I: sjuu

A: böri du b- slåå av kraft d- d- dee

I: åså ska den hålla för å vessas

A: jo-o de ee miss desamm- ööh dee föör för steen å trååd så va inte braa trååd va de semsta

I: joo

A: droo en trååd uut så d- d- dee va baa ti gå sliipa de

I: joo

A: de jelpt ju int ti stryyka då

I: näe näe

A: nejje

I: mm

A: ha du aldri slajji duu då

I: joo

 

Ärve – orv, dvs. lieskaft

Vilig – bra, duglig

 

Översättning:

A: Jag fick min lie jag när ja var, vänta nu, jag fick den trettiosju, jag var tio år

I: Mm.

A: när jag började använda lien.

I: Jo, sju, vad sade du, sju år?

A: Tio.

I: Tio år, ja, ja.

A: Jag har lien kvar ännu, sett det som ett minne.

I: Ja.

A: Märkt…

I: Ja, Ja, det är en konst att slå med lie.

A: Jaa det... Du ska ha bort gräset och alltid är det lite sten.

I: Ja, ja och så ska du inte få ryggskott.

A: Ja, jo, ont, men jag tycker inte om att hantera lien, nej.

I: Nä.

A: Jag hängde upp den… Nu på två år har jag inte slagit.

I: Mm.

A: Men att jag har den kvar i alla fall.

I: Jo, är det en lie som ni har tillverkat själva på gården det?

A: Vad, lien?

I: Ja.

A: Ärvet*?

I: Ja.

A: Eller lien?

I: Ja.

A: Nej, fan, dem köper man.

I: Dem köpte man, jo.

A: Men att det det finns inte en vilig* lie mer.

I: Nej.

A: Jag har sett det många som har liar nu men de kan ju inte gå att slå med.

I: Nej, nej, vad är det som är största felet med dem då?

A: Ja, de är inte rätt inställda.

I: Mm.

A: Så ska du börja slå av kraft, ser du, så då…

I: Så slår man sig i fötterna.

A: Du har inga krafter.

I: Nä, nä.

A: Den måste gå själv.

I: Jo, just det.

A: Jo.

I: Svepa fram.

A: Jo, jo, där du liksom drar den så ska falla till marken.

I: Ja.

A: Och likadant så ska den falla i händerna.

I: Ja.

A: Det du håller i.

I: Ja.

A: Annars går det inte.

I: Jo.

A: Börjar du slå av kraft det…

I: Och så ska den hållas för att vässas?

A: Jo, det är minst detsamma, för sten och tråd så var inte bra, tråd var det sämsta.

I: Jo.

A: Drog en tråd ut, så det var bara att gå slipa det.

I: Jo.

A: Det hjälpte inte att stryka då.

 

I: Nej, nej.

A: Nej, äh.

I: Mm.

A: Har du aldrig slagit du då?

I: Jo-o.

 

Ärve – orv, dvs. lieskaft

Vilig – bra, duglig