V.V. Järner

1910–1997

V. V. Järner – till 1939 Väinö Vilhelm Viherkoski – föddes i Borgå den 16 september 1910. Han var det näst äldsta av sexton barn i en färgstark familj. Modern, Edla Amalia Backman, sålde bl.a. tyg- och kortvaror på Borgå torg, fadern, Vilhelm Viherkoski (ursprungligen Sarenius), var forman. Efter fyra år i Borgå lyceum var Järner verksam bl.a. inom affärs- och kontorsbranschen, varefter han var avdelningschef vid Finska hattfabriken i Helsingfors 1934–1935. Trots möjligheten att avancera till chef för fabriken valde Järner att börja studera till folkskollärare vid Nykarleby seminarium, där han avlade pedagogieexamen 1939. Han var lärare i Boxby i Sibbo 1939–1947 och därefter i Borgå fram till sin pensionering 1970. Järner gjorde fronttjänst vid tunga fältartilleriet i vinter- och fortsättningskriget. Under sin yrkesverksamma tid var han också bl.a. kortvarig programchef för radion i Borgå och verksam i olika intresseorganisationer för dramatiker, författare och konstnärer.

Litterär produktion 

Under seminarietiden skrev Järner revyer och stod även själv på scenen. Han debuterade dock som lyriker med Blått och frontgrått (1942), en diktsamling präglad av hans krigserfarenheter. Ytterligare tre diktsamlingar tillkom under ett knappt decennium: Lergök (1946), Fågelklo i mullen (1947) och Tête masquée (1951). Tillsammans med Alfred Tallmark skrev Järner små dramatiska stycken för skolan – han gav f.ö. också impulsen till grundandet av Skolteatern – och medverkade i en geografibok för skolan. Han skrev två självbiografiska romaner, Torget (1956) och Fackeltåget (1978), uppmärksammade inte bara som banbrytande skildringar av en småstad (Borgå) utan också för sin nydanande, rapsodiska berättarteknik.

Det är dock som dramatiker Järner var mest produktiv och framgångsrik. Av det femtiotal pjäser som finns i Svenska litteratursällskapets arkiv har ett tjugotal uppförts men bara en bråkdel utgivits i tryck: Tre skådespel (1962) innehåller pjäserna Goubitsky och jag, Leve generalkonsuln och Exekutionen, medan de tre pjäserna Ta fast malen!, Fru Blubes hus och Skyddsrummet utgavs i bokform 1973. Enstaka övriga pjäser ingår i inhemska och internationella antologier. Järner spelades förutom på de stora inhemska scenerna även i de andra nordiska länderna och i Tyskland. ”Äntligen en stor svensk dramatiker!” skrev Sven Stolpe efter att ha sett Goubitsky och jag på Stockholms stadsteater 1961. Järners pjäser spelades också i radio och tv. När Eva Maria spelades i tv 1965 kallade Lars Hamberg pjäsen ”det bästa inhemska som vår tv-teater någonsin presterat”. Järner skördade dock i regel större framgångar utomlands än hemma i Finland.

Absurdist  

Järner erhöll ett flertal pris för sin dramatik, och blev ofta kallad absurdist, med hänvisning i synnerhet till Beckett och Ionesco, men också, och kanske mera träffande, till Harold Pinter. Epitetet ”absurdist” har nyanserats av bl.a. Hannele Mikaela Taivassalo, som ägnat Järners pjäs Fru Blubes hus en avhandling pro gradu (Dynamik och begär, Helsingfors universitet, 2000). Järner var inte direkt influerad av den absurdistiska skolan; han gick snarare sin egen väg och skrev en associativ dramatik med tonvikt på människans inre scen. I en dramatisk programförklaring från 1972 deklarerar han: ”I mina skådespel vill jag skildra rollernas inre liv, deras motsägelsefullhet, deras skuld, deras skam, deras livslögner, deras konflikter, deras drömmar, deras minnen, deras lekar, deras protester, deras känsla av vanmakt, deras oförmåga att protestera.”

V. V. Järners lärargärning var betydande för flera av hans elever, vars liv och banor fick avgörande impulser av hans undervisning och det bildningsideal han förkroppsligade. Han var också en tidig och trägen resenär till bl.a. Frankrike, England, Italien, Sovjet, USA, Canada och Mexico, ständigt nyfiken på allt nytt. Sin 80-årsdag firade han i Portugal med familjen. Han odlade ett flertal konstnärsbekantskaper bl.a. som aktiv medlem i Borgå konstnärsgille. Åren efter pensioneringen ägnades förutom skrivandet och resandet i högsta grad även levandet, familjekretsen och bekanta, som han gick in för med omsorg och smak, inte minst i sommarvistet nära Lappvik strand. Järner slutade sina dagar på sjukhus i Borgå den 12 oktober 1997.

Text: Fredrik Hertzberg

Lyrik

Blått och frontgrått (1942)
Lergök (1946)
Fågelklo i mullen (1947)
Tête masquée (1951)

Dramatik

Hela klassen med (tills. med Alfred Tallmark) (1947)
Ont mörker (1950)
Över sundet (hörspel) (1950)
Spränga is (1951)
Slå mig inte Goljat (hörspel) (1952)
Systrar (hörspel) (1954)
Duvan med olivbladet (1955)
Ellmenius (hörspel) (1955)
Försoningsblomman (hörspel) (1956)
Goubitsky och jag (1961, tryckt 1962)
Tre skådespel. Goubitsky och jag, Leve generalkonsuln!, Exekutionen (1962)
Fru Blubes hus (1964, tryckt 1973)
Ta fast malen! (tryckt 1973)
Eva Maria (tv-drama) (1965)
Supé med Arman klockan åtta (tv-drama) (1965)
Prinssi Maxie (övers. Katri Veltheim) (1965)
Självständighetsfesten (1967)
Konfirmationen (1968)
Tre pjäser. Ta fast malen!, Fru Blubes hus, Skyddsrummet (1973)
Villa med simbassäng (1977)

Prosa

Torget (1956)
Fackeltåget (1978)

 V.V. Järners arkiv innehåller främst manuskript till dramatiska arbeten.  Av det femtiotal pjäser som finns i arkivet har ett tjugotal uppförts.

Arkivet är fritt tillgängligt för forskning och förvaras på Riddaregatan 5. Arkivet består av 21 kapslar och har signum SLSA 1276.