Mirjam Tuominen

1913–1967

”Emellan mig och andra människor står något ohjälpligt”, förklarar Chérie Kloster i Mirjam Tuominens kanske mest kända novell Ny gryning som ingår i samlingen Mörka gudar (1944). Ett genomgående tema i Tuominens många noveller från 1930- och 1940-talet är de starka och berörande skildringarna av unga kvinnors sjukdom och livskriser. Förutom noveller omfattar Mirjam Tuominens författarskap lyrik och essäer. I hennes diktning rör sig berättelserna inåt, mot huvudpersonernas inre världar, och skildrar svåra vägval och utvecklingsprocesser. Vid sidan av det skönlitterära författarskapet var Tuominen också litteraturkritiker i tidskriften Nya Argus och i dagstidningarna Svenska Pressen och Hufvudstadsbladet.

”En mycket märklig debut”

Mirjam Tuominen (med vit rosett) tillsammans med sina systrar.Mirjam Tuominen föddes i Kajana den 19 april 1913. När hon var fem år gammal flyttade familjen till Helsingfors. Två år senare dog fadern, kontorschefen Ernst Tuominen, och Mirjam växte upp med modern Irene Barck och tre systrar. Hon skrev studenten 1931 och studerade bl.a. litteratur och konsthistoria vid Helsingfors universitet, där hon blev filosofie magister 1935. Efter ett år som au pair i Paris, då hon också studerade franska och litteratur, återvände hon till Finland och debuterade 1938 med Tidig tvekan. ”En mycket märklig debut”, skrev en av samtidens ledande litteraturkritiker, Hagar Olsson, i en berömmande recension. Vid vinterkrigets utbrott gifte Mirjam Tuominen sig med Torsten Korsström och flyttade till Nykarleby. Efter debuten ägnade hon sig huvudsakligen åt författarskapet och litteraturkritiken.

Den långa novellen Irina i Tidig tvekan har många läst som en starkt självbiografisk berättelse. Mirjam Tuominen hade sedan barndomen återkommande depressioner. Novellens Irina är en tio år gammal flicka som tidigt förlorat sin far och nu är inlagd på sjukhus. Irinas dödslängtan symboliseras av det blå och gränslösa Medelhavet som hon hört om i skolan. Skolan står i övrigt för det tunga och hotfulla i livet, speciellt gymnastiklektionerna där Irina aldrig lärt sig att ”gå i takt med de andra”. Trots svåra skuldkänslor och rädsla väljer Irina slutligen livet.

I följande novellsamling Murar (1939) beskriver Tuominen bl.a. Anna Sten, en kvinna som står utanför all social gemenskap och som på grund av sitt hemska utseende irriterar och skrämmer sin omgivning genom sin unika livstro. Ny gryning i Mörka gudar (1944) har i likhet med novellen om Irina lästs som självbiografisk. Den 23-åriga Chérie Kloster har varit inlagd på sjukhus i två år. Genom att skriva om sitt liv kämpar sig Chérie ut ur sjukdomen och den hotande isoleringen. Relationen till pojkvännen Kim kommer ändå henne för nära och hon bryter den: ”Närmare än nära, men så nära att vi inte kunde mötas.”

Skuld och offer

Andra världskriget och uppgörelsen med nazismen är ett viktigt tema i Mirjam Tuominens författarskap. I Besk Brygd (1947) är offer- och bödelproblematiken ett genomgående tema och en utgångspunkt för boken var en tidningsnotis om en tysk soldat som kastat en liten judisk pojke i en avloppsbrunn. I Besk brygd skriver Tuominen också om några författare som tillhör ”offermänniskorna” och bär sina största fiender inom sig, den starka integriteten och utanförskapet. Det är tydligt att Mirjam Tuominen valde att skriva om författare som hon själv kände samhörighet med. I Besk brygd är det Edith Södergran, Franz Kafka och Hjalmar Bergman, medan hon i sin essäbok Stadier (1949) skriver om bl.a. Cora Sandel, Paul Valéry, Marcel Proust och Rainer Maria Rilke. I slutet av 1950-talet gav hon ut en volym översättningar av Rilkes dikter och en översättning av hans Orfeussonetter. År 1960 kom en biografi över en annan av Tuominens förebilder, Friedrich Hölderlin, med den talande undertiteln En inre biografi.

Mirjam Tuominen flyttade till det här huset i Kottby, Helsingfors.I slutet av 1940-talet genomgick Mirjam Tuominens liv en förändring på flera plan. Hon bröt upp från Nykarleby och sitt äktenskap och bosatte sig i Helsingfors med sina två döttrar. Ett stort antal nonfigurativa teckningar i blyerts och krita kom till under 1955–1960. Prosadikterna i Tema med variationer (1952) antydde att också författarskapet höll på att ändra form och i mitten av 1950-talet övergick Tuominen från prosa till lyrik. Den första diktsamlingen hette Under jorden sjönk och under 1950-talet gav hon ut ytterligare fyra diktsamlingar. Dikterna liknar ibland långa besvärjelser och beskriver ofta en skrämmande utsatthet. I dikterna finns också religiösa motiv.

Under 1950-talet hade Mirjam Tuominen börjat intressera sig för den romersk-katolska kyrkan och 1963 konverterade hon till katolicismen. Hon gav ut betraktelseboken Gud är närvarande 1961, men två större samlingar med religiösa dikter blev refuserade. Dikter ur dem finns publicerade i den tredje delen av den samlingsvolym med urval av Tuominens verk som utgavs 1989–1992.



Text: Hedvig Rask

Noveller/prosa

Tidig tvekan.Tidig tvekan (1938)
Murar (1939)
Visshet (1942)
Mörka gudar (1944)
Kris (1946)
Besk brygd. Betraktelser (1947)
Tvekan. Noveller i urval (1947)
Bliva ingen. Prosa (1949)
Stadier. Essäer och översikter (1949)
Tema med variationer (prosalyrik) (1952)

Lyrik

Under jorden sjönk (1954)
Monokord (1954)
Dikter III (1956)
Vid gaitans (1957)
I tunga hängen mognar bären (Under jorden sjönk.1959)

Övrigt

Hölderlin. En inre biografi (1960)
Gud är närvarande (1961)

Översättningar

Rainer Maria Rilke, Brev, i översättning och urval (1957, övers.)
Rainer Maria Rilke, Orfeus-sonetterna: skrivna som en gravvård för Wera Ouckama Knoop (1957, övers.)

Postumt

(red.  Tuva Korsström, Inga-Britt Wik, Birgitta Boucht och Gertrud Sandqvist)
Mirjam Tuominen i urval. 1. Ny gryning (1989)
Mirjam Tuominen i urval. 2. Det outgrundliga leendet (1990)
Mirjam Tuominen i urval. 3. Förstumning och inristning (1992)

Mirjam Tuominens arkiv (SLSA 874) innehåller bl.a. över 300 brev från maken Torsten Korsström från åren 1939–1954, till stor del skrivna vid fronten. Det finns också brev bl.a. från Gunnar Björling, Hagar Olsson och Solveig von Schoultz.

I arkivet finns också fotografier, personliga handlingar, manuskript, olika typer av anteckningar, tidningsurklipp, artiklar och recensioner samt sammanlagt 47 dagböcker från åren 1938–1966.

Mirjam Tuominens bildsamling, som omfattar hundratals teckningar i blyerts och krita, förvaras i Amos Andersons konstmuseums samlingar.