Greta Langenskjöld

1889–1975

Pedagogen och författaren Margareta (Greta) Langenskjöld (1889–1975) föddes i S:t Petersburg. Hon var dotter till officeren Nikolaj Langenskjöld och Vera Malova. Familjen hade ryska som hemspråk men fadern bestämde att flickorna Greta och hennes storasyster Agnes skulle lära sig hans fädernespråk svenska och gå i skola i Finland. Det svenska språket kom att utgöra en betydande grund för döttrarna; Greta blev rektor, lärare och författarinna, Agnes blev bibliotekarie och kritiker.

Greta Langenskjöld skrev studenten i Viborg 1906 och blev fil.kand. 1911 i Helsingfors. Från och med 1915 verkade hon som lärare i Borgå och Helsingfors. Langenskjöld undervisade i religion, svenska och historia. Hennes huvudsakliga uppgift kom dock att bli föreståndare och senare rektor för Svenska privata läroverket för flickor 1925–1959 (tidigare känd som Laurellska skolan). Det var under Greta Langenskjölds tid som rektor som det gamla trähuset vid Riddaregatan 5 ersattes med ett nytt hus i sandsten, planerat av Karl Hård af Segerstad. Huset, som blev färdigt 1928, inhyser i dag Svenska litteratursällskapet i Finland. Langenskjöld berättar med egna ord: ”Det sista året vi tillbragte i den gamla skolan hade [flickorna] den förtjusande möjligheten att sitta och äta sina smörgåsar på galoschyllan i kapprummet. Råttor sprang ibland förbi, men det var ingenting spännande.” (Ur skolans historik utg. av Laurellska skolans vänner r.f., 1978)

Vid sidan av sin pedagogiska verksamhet skrev Langenskjöld religiös lyrik. Hon utkom med ett flertal diktsamlingar under sitt liv men även bl.a. med en levnadsteckning över Paul Nicolay, en känd evangelist och studentledare.

I följande välskrivna artikel berättar Birgitta Boucht om sin skoltid i Svenska privata läroverket för flickor och dess forna rektor (Källan 1/2002, sid. 58).

Läs artikeln Vart jag än kommer har hon varit där före mig

Social och kristen verksamhet

Langenskjöld var kväkare och trogen sitt pacifistiska ideal även aktiv inom den kristna fredsrörelsen. Hon engagerade sig dessutom i de ryska flyktingarnas välfärd i Finland och satt med i styrelsen för Kanerva, ett åldringshem hon varit med om att skapa för dessa flyktingar. Åldringshemmet Kanervakoti-Kanervahemmet Ry är verksamt än i dag.

Langenskjöld satt därtill med i den första styrelsen för Victoriastiftelsen då den grundades 1953. Att stödja och befrämja svenskspråkiga flickors bildning var ytterligare ett område som låg Langenskjöld varmt om hjärtat.

Text: Nelly Laitinen

Dikter (1912)
Dikter II (1915)
Dagrar (1917)
Levande tro (prosa, 1918)
Dikter i urval (1921)
Paul Nicolay, en levnadsteckning (1921)
Samklang (1922)
Fjällstigar (1925)
Det omöjliga (prosa, 1926)
Sträckta händer (1928)
Ensamma steg (1932)
Tysta röster (1937)
Genom mörkret (1942)
Men Gud - (1963)
Ansikte mot ansikte (1968)

I Greta Langenskjölds arkiv (SLSA 1203) finns manuskript till religiösa dikter, anteckningsböcker, tonsättningar till några av hennes dikter, tidningsurklipp och ett fåtal brev. I Laurellska skolans arkiv (SLSA 989) finns handlingar med anknytning till Langenskjölds tid som föreståndarinna och rektor för skolan, bl.a. inkommande brev, fotografier och administrativa handlingar. Båda arkiven är fritt tillgängliga för forskning och kan beställas upp till Nationalbibliotekets specialläsesal.