12

Werner Söderströms donationsfond

Grundkapital 1904: 3000 mark i aktier
Fondkapital 31.12.2015: 30 819,01 euro

Werner Söderström Bildkälla: Åbo Akademis bildarkivFrån och med 1900-talet blev det allt mera vanligt att fonder till förmån för SLS grundades. Trenden startade i och med Werner Leopold Söderströms (1860–1914) kvartssekelsjubileum som bokförläggare 1903. Han donerade då tre aktier till ett värde av 3 000 mark (12 300 euro) i Söderström & Co, som han 1891 hade grundat som ett avskilt bolag för förlagsverksamhet på svenska. Söderström uppges ha uttryckt förhoppningen om att hans anspråkslösa gåva skulle få SLS att som aktieägare stöda förlagsbolaget i dess uppgift att arbeta för landets svenskspråkiga litteratur.

Litteratursällskapets officin var sedan gammalt Tidnings- och Tryckeriaktiebolaget i Helsingfors. Det övertogs av Amos Anderson på 1910-talet och sammanslogs senare med Mercator, som han själv hade grundat. Sällskapet blev kvar som kund i bolaget under en lång tid på grund av ett speciellt förhållande till Amos Anderson (se Femtioårsfonden nr 288). Cirkeln till Söderströms förlag slöts dock redan från och med början av 1920-talet, då Amos Anderson köpte sin första aktiepost i bolaget. Under de följande decennierna blev han största aktieägare i förlaget – ett aktieinnehav som efter honom övergick till hans universalarvinge Föreningen Konstsamfundet. SLS blev sedermera den näststörsta aktieägaren i förlaget. Var Werner Söderströms sympatier i första hand låg framgick med önskvärd tydlighet när han firade sitt 25-årsjubileum: både Finska Litteratursällskapet och Finska Folkupplysningssällskapet fick vardera motta donationer på 20 000 mark.

Werner Leopold Söderström föddes 1860 i en helsvensk familj i Borgå, där han redan som 18-årig gymnasist dokumenterade sitt intresse för det finska språket och litteraturen. Han lät översätta en egen novell och gav till julen 1878 ut alstret under titeln Pohjanmaan Helmi. Fadern Gustafs tryckerirörelse, som sonen senare inlöste, stod till tjänst med tryckningen. Två år senare gjorde Werner som nybliven student en studieresa till Sverige och stiftade speciellt bekantskap med Albert Bonniers då redan stora förlagsverksamhet. Förläggarbanan var därmed utstakad och klar innefattande också det egna boktryckeriet och ett bokbinderi. Efter en försiktig början beslöt den då 22 år gamla förläggaren att slå på stort till den grad att landets litterära etablissemang bara skakade på huvudet. Under åren 1882–87 utgav han en utländsk världshistoria i finsk översättning av professor J. R. Danielson. Yleinen ihmiskunnan historia blev ett verk på ca 4 000 sidor och över 1 000 sidor illustrationer. Den för tiden överstora upplagan på 4 000 exemplar hade god åtgång och gav Söderström både ekonomisk framgång och en med en gång befäst position som förläggare. Återstoden av hans arbetsliv blev till en »framgångssaga om den svenska skolgossen som krönte sitt livsverk med att sprida kunskap och ljus bland det finska folket«, såsom det hette i en levnadsteckning av förlagets vd Jalmari Jäntti vid halvsekeljubileet.

För det framväxande finska skriftspråket var Söderströms förlagsverksamhet av avgörande betydelse. Tidens främsta finska författare såsom Minna Canth, Juhani Aho, Eino Leino, Santeri Alkio m.fl. knöts till förlaget. Dessutom utgavs samlade arbeten av J. L. Runeberg och Zacharias Topelius på finska.

När Söderström avled 53 år gammal i sviterna efter en operation, var eftermälet något tudelat. På finskt håll hyllades han som en kulturpersonlighet av stora mått, medan den svenskspråkiga pressen också såg en annan dimension. Dagens Press var i sin nekrolog mest mångordigt rakt på sak: »Hans arbete kom visserligen i främsta rummet den finska nationaliteten till godo och var törhända understundom direkt riktadt mot svenskheten i detta land, men hans förtjänster skola ej dess mindre oförbehållsamt erkännas äfven inom det språkläger, han, ehuru af gammal svensk släkt, aldrig slöt sig till.«

I privatlivet drabbades Werner Söderström av en skandal. Hans första hustru förälskade sig i den gemensamma dotterns fästman och flyttade utomlands med denne efter skilsmässan 1905. Vid sin död 1914 sörjdes förläggaren av sin andra hustru, två döttrar och två söner.

Efter Werner Söderströms frånfälle övertogs det finska förlagets ledning av Jalmari Jäntti från Finska Folkupplysningssällskapet. Han arbetade upp förlaget till ett av Nordens ledande, som sonen Yrjö A. Jäntti efter honom förvaltade med framgång. Förlaget gjorde sig på 1920- och 1930-talen känt som en fyrbåk för finsksinnad fosterländskhet. Huvudkontoret flyttades 1930 från Borgå till huvudstaden och etablerade sig vid Bulevarden under firmanamnet WSOY. Efter en period av kraftig expansion med bland annat ett nytt tryckeri och förvärvet av konkurrenten Weilin+Göös fusionerades förlaget 1999 med Sanoma Osakeyhtiö till SanomaWSOY. I oktober 2008 förkortades mediekoncernens namn till Sanoma Oy, medan WSOY kvarstod som namn för bokförlaget.

 

Texten är ett utdrag ur Bo Finnes Donatorernas bok. Människorna bakom fonderna i Svenska litteratursällskapet i Finland (2010).