Spåreska fonden

Fondens två syften fastställdes till att avkastningen dels skulle användas som studiestöd, dels som pris för arbeten i Finlands kulturhistoria. Priset kallades ”Frihetspriset i Finlands kulturhistorie”.

Styrelsen omsatte önskemålet mycket noggrant och fastställde ett reglemente i åtta punkter. För studiestödens del bestämdes att de utgår med 2 000 mark per år under en tid av tre år för utsedd stipendiat. Studiestöd ges ”för utmärkta anlag vid läroanstalt vitsordade manliga lärljungar från medellösa svenska hem för studier vid universitet, högskola, konstakademi eller annan liknande bildningsanstalt”. ”Stipendiefonden för svenska forskare i Finland”, som skapades i medlet av 1930-talet, skulle lediganslå och fördela studiestöden. Frihetspriset i sin tur skulle tilldelas en finländsk man eller kvinna, som under de senaste tre åren på svenska skrivit och givit ut det bästa arbetet om Finlands kulturhistoria. Priset kunde både delas och lämnas outdelat. Då lades reserverat belopp till kapitalet.

Donatorn Gustaf Emil Alfons Spåre (1858–1923) var född och uppvuxen på Valkila egendom i Birkala. Efter faderns död övertog han egendomen. I slutet av 1890-talet sålde han egendomen, bosatte sig i Helsingfors och ägnade sig åt affärsverksamhet. Äktenskapet med Anna Maria Charlotta Spåre, född Rönquist (1863–1938) var barnlöst. I en nekrolog i Hufvudstadsbladet 1923 hyllades maken för sin ”stora bildning och beläsenhet, i synnerhet på historiens och släktforskningens område, vilket gjorde sällskapandet med honom intressant och lärorikt.”.

Denna text är baserad på Donatorernas bok (SLS, 2010) av Bo Finne. Här kan du läsa boken i dess helhet.