13

Fonden för Runebergsbiblioteket

Bildkälla: Svenska litteratursällskapet
År: 
1904
Grundkapital: 
1 200 mark

Det redan på 1890-talet påbörjade arbetet på ett Runebergsbibliotek fick som stöd en fond i samband med firandet av nationalskaldens 100-årsdag den 5 februari 1904. Vid följande styrelsemöte konstaterades »att ett antal medborgare och medborgarinnor, hvilka med anledning av Runebergsjubileet ägnat skaldens minne en hyllning och härför sammanskjutit nödiga medel, till Sällskapet öfverlämnat det överskott, uppgående till 1 200 mark, som därmed uppkommit, för att användas för Sällskapets Runebergsbibliotek«. Donatorerna var anonyma och skattmästaren gavs i uppdrag att framföra ett offentligt, kollektivt tack för den vackra gåvan.

Ett år senare utökades biblioteksfonden med 2 053 mark, som utgjorde behållningen från försäljning av den till sekeljubileet präglade Runebergsmedaljen. Medlen användes därefter under några år för anskaffning av skaldens verk i originalupplagor eller speciella utgåvor. År 1911 var fondens kapital förbrukat och avslutades, men med bibehållandet av ett bankkonto.

Till litteratursällskapets 25-årsjubileum 1910 utkom en skrift innehållande en redogörelse för »Runebergsbiblioteket, dess uppkomst och utveckling«. Författare var fil.kand. Ernst Lagus, föreståndare för Privata svenska flickskolan i Helsingfors, även kallad Laguska skolan. Han ledde också litteratursällskapets folkloristiska verksamhet. Förtjänsten av Runbergsbibliotekets tillkomst kan i hög grad tillskrivas honom, även om han själv hyllade den tyske författaren Wolrad Eigenbrodt som initiativtagare. Denne knöts 1891 som korresponderande medlem till SLS och tackade med att erbjuda de tyska översättningar av Runeberg som han ägde, som gåva till ett framtida Runebergsbibliotek. För styrelsen torde denna tanke då ha varit främmande, men man lovade arkivera skrifterna tills »ett ifrågavarande Runbergsmuseum möjligen kunde komma till stånd«, såsom det heter i ett protokoll av den 19 mars 1891.

Lagus aktualiserade tanken i en 1897 publicerad uppsats, i vilken han bland annat konstaterade att inte ens universitetsbiblioteket förfogade över alla utgåvor av Runebergs skrifter. Artikeln utmynnade i frågan huruvida inte ett sällskap som stiftats till nationalskaldens åminnelse borde förverkliga ett bibliotek med målsättningen att anskaffa samtliga editioner av Runebergs arbeten på svenska jämte alla översättningar av dem. När Lagus idé småningom blev allmänt anammad fästes särskild vikt vid förvärvandet av skaldens originalmanuskript och brev. Lagus ägnade en stor del av sitt liv åt att anskaffa och katalogisera ett brokigt material, som belyste Runebergs hela liv och verksamhet.

Biblioteksamanuens Ragnar Dahlberg, som efterträdde Lagus som arkivarie, gav sin företrädare full erkänsla i en minnesskrift om Runebergsbiblioteket den 5 februari 1935: »I mer än 20 år hade Lagus med levande intresse och kärlek ensam handhaft vården av Runebergsbiblioteket, som helt är hans verk. Det var på hans initiativ det tillkommit, han hade utfört icke blott insamlingen av det stora beståndet, utan även ordnat och katalogiserat detsamma.« Litteratursällskapet förfogar därmed över en unik litterär skatt.