Greta von Frenckell Thesleff

1881–1967

Margareta (Greta) von Frenckell (1881–1967) föddes i Pernå och var dotter till löjtnanten Carl Teodor von Frenckell och Fanny Lovisa f. Ehrnrooth. Hon skrev studenten 1899, gifte sig med fil.dr. Rolf Thesleff 1903 (–1938, senare ambassadör och minister) och blev filosofie magister 1910. Hon utnämndes till hedersdoktor vid Helsingfors universitet 1964.

Intresse för Italien

Gaspara Stampa, den italienska renässansens Sappho.Som ung flicka hade Greta von Frenckell stött på en av den italienska renässansens kvinnliga poeter, Gaspara Stampa, som fascinerade henne och kom att bli föremål för hennes intresse flera år framöver. För sitt eget nöjes skull började hon översätta Gaspara Stampas sonetter till svenska och i samband med sina senare universitetsstudier kunde hon fördjupa sig i den italienska skaldinnan.

Ett par resor tog henne till Medelhavskusten, Venedig, Rom och Florens under seklets första år – den första som 18-årig flicka tillsammans med familjen och den andra fyra år senare, ”med make under armen och barn under hjärtat” som hon själv uttrycker det i sin memoarbok. Tjugo år senare kom hon att bo fem år i Rom (1925─1930) eftersom Rolf Thesleff stationerades där som ambassadör. Då kunde hon fortsätta sina studier i den italienska renässansens litteratur. Resultatet av hennes ”forskar- och översättarmödor” blev ”Den italienska Sappho”. Gaspara Stampa och hennes kärlekssånger som utkom 1955.

Societetsliv i Rom

Diplomatlivet i Rom blev en oförglömlig tid av rikt societetsliv och kulturella intressen. Familjen umgicks med kungar och markiser, ambassadörer och grevar. Det var inte enbart europeiska högheter som hörde till umgänget ─ det var även relativt vanligt för skandinaviska familjer, konstnärer och intellektuella att vistas i Rom på den tiden. Flera av dem var aktiva i den skandinaviska förening som bildats i Rom. Greta von Frenckell-Thesleff satt med i föreningens styrelse som den första finländska representanten. Det nordiska umgänget var viktigt för henne; familjen hade före vistelsen i Rom bott sex år i Norge så för familjen von Freckell-Thesleff var både finländare och norrmän landsmän.

Inom den skandinaviska föreningen arbetade hon aktivt för att skapa kulturkontakter mellan nordbor och italienare.  

Utsikt från Greta von Frenckell-Thesleffs sovrumsfönster i Palazzo Brancaccio.I januari 1928 fick familjen flytta in i ett magnifikt palats, Palazzo Brancaccio, som fick tjäna som lokal för den finländska legationen. I en anteckning som finns i arkivet (en renskrift av ett avsnitt ur ett brev till systern Karin) beskriver hon sitt nya hem: ”Tänk dig något så fantastiskt som en våning (d.v.s. två ty legationslokalen har även sin) i ett ståtligt palats, till vilken hör en trädgård (privat!) ungefär så stor som Kaisaniemi, men förvildad och med de vackraste ruiner [...], praktfulla alléer, rosenhäckar, små sjöar, palmlundar – ett rent förtrollat paradis. Och över denna trädgård ha alla rummen utsikt! Men de översta dessutom över Colosseum och bortom detta det gamla Rom. Huset ligger högt (100 m. över havet!) och från dess terrass som är jättelikt stor, behärskar man bokstavligen hela den eviga staden – med bergen i bakgrunden. Tänk att sitta i solen på denna terrass och dricka sitt förmiddagskaffe med goda vänner från norden – och så föra dem ned i den förtrollade trädgården!”

Interiör. Palazzo Brancaccio.Finlands ambassad i Rom var placerad i Palazzo Brancaccio fram till 1939 då andra världskriget bröt ut.

Villa Italia i Ruovesi

Under sin tid i Italien lät Rolf och Greta von Frenckell-Thesleff bygga ett hus i Murole, Ruovesi, i italiensk stil ovanpå en gammal ladugårdsruin av sten. Villa Italia, med 16 rum, påminde närmast om ett lantligt hus i Toscana och blev färdigt 1925. Första våningen av sten fick en andra våning, en s.k. piano nobile, i rappad stock. Villan inreddes i italiensk stil och med konst från 1800-talets Europa på väggarna.

Den litterära verksamheten kommer i gång

Efter tiden i Rom bodde familjen von Frenckell-Thesleff bl.a. i Köpenhamn, där maken Rolf dog i augusti 1938. Efter makens död utkom samtliga av Greta von Frenckell-Thesleffs litterära verk. De två första var litteraturvetenskapliga analyser av Minna Canth och Gaspara Stampa, den tredje en diktsamling och den fjärde en memoarbok om tiden i Rom. Hon utgav och kommenterade också ett verk av K.A. Tavaststjerna, Brev till Diana (Aline Borgström) ett år före sin död.

Hurudan var hon då som person, denna Greta von Frenckell-Thesleff? Via memoarerna om tiden i Rom och materialet i Greta von Frenckell-Thesleffs arkiv förmedlas en berättelse om ett överklassliv i lyx, med allt vad det innebar av aftontoiletter, middagar, societetsliv och kulturverksamhet. Men man får också syn på en mycket plikttrogen person och kvinna; Greta von Frenckell-Thesleff ställde helhjärtat upp för sin make så länge han levde. Hennes roll som ambassadörsfru var säkert stundvis både tröttsam och krävande och hennes hushåll, med tre barn, personal och ständiga gäster föll naturligtvis helt på hennes lott att administrera. 

I sitt eget liv skapade hon sig ett eget rum via sin litteraturvetenskapliga forskning som dock först efter makens bortgång fick första prioritet. De säger sitt om hennes pliktkänsla. Greta von Frenckell-Thesleff intresserade sig dock mycket för kvinnofrågor, vilket framgår ur hennes arkiv där det finns en omfattande samling tidningsurklipp, samtliga om kvinnorelaterade frågor. Hon följde med sin tid och höll sig med ett eget arkiv om ämnet. Som inledning till diktboken Ett liv i halvhundrade dikter finns en sida med rubriken I stället för ett företal. Där står:

                                             MIN STRÄVAN
                                             Enkelhet
                                             Äkthet
                                             Innersanning

                                             MIN DYRKAN
                                             Ordet
                                               som
                                             Uppenbarare
                                               och
                                             Musikinstrument

                                             MIN FASA
                                             Floskler
                                             Förkonstling
                                                och
                                             Ap-inspiration

Text: Nelly Laitinen

Litteraturvetenskapliga verk

Minna Canth och ”Det unga Finland” (1942)
”Den italienska Sappho”. Gaspara Stampa och hennes kärlekssånger (1955)

DikterOmslagsbilden till memoarboken är gjord efter en målning av Ellen Thesleff, Greta von Frenckell-Thesleffs svägerska.

Ett liv i halvhundrade dikter (1962)

Memoarer

Gyllene år i det svunna Italien. Ur en diplomatfrus minnen (1963)

Övrigt

Tavaststjerna, Karl August: Brev till Diana (Aline Borgström) Utg. och kommenterade av Greta von Frenckell-Thesleff (1966)    

 

              

I Greta von Frenckell-Thesleffs arkiv (SLSA 955) finns bl.a. hennes brevväxling med systern Karin (gift Rosenlew) från åren 1894–1960. I arkivet finns även manuskript och anteckningar med anknytning till Gastara Stampa och övriga personer knutna till den italienska renässansen, liksom Greta von Frenckell-Thesleffs översättningar av Gaspara Stampas dikter till svenska. Även övrigt litteraturvetenskapligt material finns i arkivet, t.ex. koncept till föredrag om Minna Canth, Adelaïde Ehrnrooth, Selma Lagerlöf, Aleksis Kivi, Elmer Diktonius m.fl. 

Vidare finns det betraktelser och anteckningar kring livet i Rom (1925–1930), dag- och adressböcker mm.

Greta von Frenckell-Thesleff samlade dessutom på tidningsurklipp om frågor som gäller kvinnans ställning, kvinnliga brottslingar och deras rättsfall mm. Det finns också tre små fotografialbum av vilka ett innehåller bilder från Palazzo Brancaccio.

Arkivet är fritt tillgängligt för forskning och kan studeras i Nationalbibliotekets specialläsesal.

Greta von Frenckell-Thesleffs bibliotekskort i Rom 1930.