Världens nya kläder - vad arkivet kan berätta om en teaterpjäs

fredag, juni 9, 2017 - 09:17
Nelly Laitinen

Med anledning av Internationella arkivdagen (International Archives Day) den 9.6 har vi byggt upp en utställning med en del av det arkivmaterial som uppstått kring en teaterpjäs. Pjäsen i fråga är Den stora världsteatern (av Hugo von Hofmannsthal efter Pedro Calderón de la Barca) som hade premiär 17.11.1932 på Svenska Teatern i Helsingfors. Arkivmaterialet omfattar tiden 1932 – 1958, från att direktionen för Svenska Teatern protokollförde att pjäsen upptas i repertoaren fram till jubileumsföreställningen 1958, då regissören Amos Anderson fyllde åttio år.

Via arkivmaterialet kan man få svar på många frågor, eller bara oväntade aha-upplevelser. De svartvita pjäsfotografierna säger sitt om hur scenen och de olika allegoriska gestalterna såg ut men det är via scen- och kostymskisserna man anar den färgprakt som mötte åskådarnas öga. Att scenen var himmelsblå och rollfiguren Världens klänning grön och brun som skog och mark ser vi i Henry Ericssons scen- och dräktskisser. Annie Sundman spelade Världen i den första uppsättningen.

Annie Sundman som Världen 1932

Världen bytte utseende och rollinnehavare år 1935; fotografierna visar en majestätisk diva, Kerstin Nylander, som bar en betydligt pråligare smaragdgrön klänning med planeter, stjärnor, fåglar och styv pipkrage (kanske inspirerad av Calderóns 1600-tal), ritad av Martha Neiglick-Platonoff. Den klänningen bars också under den nordiska turnén samma år då ensemblen gästspelade i Trondheim, Stockholm, Göteborg, Malmö och Köpenhamn.

Världen av Martha Neiglick-Platonoff. Foto: Nelly Laitinen

I jubileumsuppsättningen från 1958, då regissören Amos Anderson fyllde åttio år, spelades Världen av en glad och mer flickaktig Gerda Ryselin, iklädd samma barocka blåsa av Neiglick-Platonoff. Jubileumsföreställningen regisserades då av Kerstin Nylander.

Leif Wager (Narren), Gerda Ryselin (Världen) och Sven Ehrström (Vedersakaren) i julbileumsuppsättningen 1958.

Det är också annat som arkivmaterial kan berätta, som inte står i de tryckta programbladen eller i recensionerna. Ur repetitionsjournalen får vi t.ex. veta att skådespelarna hade knappt en och en halv månad på sig att repetera innan premiären stod för dörren. När vi bläddrar bland kvitton och kontrakt får vi veta att författaren Bertel Gripenberg fick sex tusen mark för att översätta pjäsen från tyska till svenska, och att orgelspelaren John Sundberg kvitterade 200 mark i lön per föreställning.

Också det tryckta materialet är intressant. I Danmark valde tidningen Extrabladet den 14.11.1935 följande rubrik för sin artikel om gästspelet på det kongelige teater: ”Finnerne kom i dag hertil. Nevø af Finlands Nationalhelt, Manden, der skød Bobrikof, blandt Kunstnerne”. Det är alltså frågan om skådespelaren Runar Schaumans släktskap med ”nationalhjälten” Eugen Schauman.

Utställningen finns i vitrinen utanför läsesalen på Riddaregatan 5.Välkommen!

 

Kommentarer