Konstnär. Eldslåga

9.1.2017 - 10:19
Julia Hämäläinen
Ann-Marie Häyrén-Malmström, eller på den tiden Ann-Marie ”Ami” Häyrén, med Gunnar Elfgren. 1920-tal, okänd fotograf. (SLSA 1365 Ann-Marie Häyrén-Malmströms arkiv)

När jag i september 2016 antar mig uppgiften att gå igenom de otaliga brev, teckningar och fotografier som en gång tillhört Ann-Marie Häyrén-Malmström (1904–1980) känner jag mig lite nyfiken. Jag lyfter upp den första lådan i arkivet och börjar bläddra.

Bildkonstnären och poeten Ann-Marie Häyrén-Malmström föddes till den lilla familjen Häyrén som det enda barnet. Hennes pappa, Ernst Häyrén, var botanist och en av grundarna till Tvärminne zoologiska station och mamman Maria Häyrén innehade ett flertal olika yrken. Hon arbetade bl.a. som telegrafist liksom sin adoptivmor Alexandra...

Karin Smirnoffs brev – om valet av röst och viljan att berätta eller förtiga

15.9.2014 - 13:07
Nelly Laitinen

Arkivet har nyligen fått in ett nytt arkiv som fått namnet Karin Smirnoffs arkiv . Namnet syftar faktiskt på två personer, nämligen på August Strindbergs dotter, författaren Karin Strindberg (1880–1973, gift Smirnoff) och hennes dotter Karin Smirnoff (1914–1993, gift Strindberg). Karin Smirnoff d.y. gifte sig med Erik Strindberg, som var adoptivson till morbror Hans Strindberg, ett av August Strindbergs och finländska Siri von Essens tre barn (Karin, Greta och Hans).

Arkivet innehåller anteckningsböcker, kalendrar, ett manuskript av Karin Smirnoff d.ä., Karin...

"Jag väntar på gräs där sol och skugga röras"

24.4.2012 - 14:31
Nelly Laitinen

Jag sitter med en bunt prydliga brev, skrivna med svart bläck på linjerat, aningen gulnat papper. Handstilen är stor, tydlig och lutande. Det är konstnären Helene Schjerfbecks brev från åren 1907–1928 till sin konstnärskollega och väninna Maria Wiik. Maria Wiik dog 1928, varpå breven returnerades till Schjerfbeck som i sin tur bestämde att de skulle få öppnas och läsas efter hennes egen död. Med tanke på att hon i övrigt brände sina brev var det ett ovanligt beslut. Att just dessa brev skonades från elden vittnar om att innehållet i dem måste ha varit viktigt för henne själv, både som...

Ett krigsbarns röst

7.9.2011 - 12:02
Nelly Laitinen

Bland våra arkivsamlingar finns ett litet arkiv som omfattar endast en mapp med material. Enligt min mening hör den här ena mappen till det allra finaste vi har. Det är krigsbarnet Maires arkiv.

I hennes arkiv finns all korrespondens från krigsåren 1939-1945 bevarad, liksom andra handlingar som relaterar till den här tiden. Första gången Maire reste till Göteborg var hon sju år gammal – en mager, ljushårig flicka med en stor rosett i håret som skulle vistas i Sverige över sommaren. På grund av ett missförstånd trodde myndigheterna i Sverige att hon hette Marianne, så i...

Lärarminnen från Kvigos, del 4 (avslutning)

29.6.2011 - 09:12
Jennica Thylin-Klaus

I december 1944 träffade Linnéa sin blivande man, Ragnar Thylin från Karleby, som nyligen blivit hemförlovad. Han fick arbete som kantor-organist i Finby församling, och bara några dagar efter att han börjat sitt arbete medverkade han vid en sammankomst i en bondgård i Finby, dit också Linnéa råkade komma. ”Bekantskapen och vänskapen fördjupades under vinterns lopp. Kanske det skedde mest under de skidturer vi tillsammans och enskilt under vinterns lopp företog över de isvidder som skiljde oss åt, och när vit- och blåsipporna stod i sin fulla blomning på skolgården växlade vi ringar”,...

Lärarminnen från Kvigos, del 3

27.4.2011 - 15:42
Jennica Thylin-Klaus

Då det var dags för fest var skolan ”överfylld”. Det fanns skolbarn i nästan varje stuga på orten, så det blev säkert trångt när föräldrar och syskon skulle samlas i skolsalen som då omvandlats till festsal.

Skolårets första fest var den så kallade talkofesten som ordnades då skörden var bärgad. Då skulle eleverna berätta om det arbete de hade utfört under sommaren, och lärarinnan kontrollerade att berättelserna överensstämde med verkligheten. De duktigaste eleverna fick pris för sina presentationer. Som enda lärare hade Linnéa ett stort ansvar och mycket att tänka på inför...

Lärarminnen från Kvigos, del 2

15.4.2011 - 15:11
Jennica Thylin-Klaus

Gråböle-Kvigos privata folkskola blev alltså Linnéas nya hem och arbetsplats. I början bodde hon inte helt ensam i skolhuset, utan hon hade sällskap av en skolflicka som behövde ”ett hem och ett stöd”. Lärarbostaden låg till vänster då man kom in i tamburen, och skolsalen till höger. Bostaden bestod av ett långsmalt kök och ett litet rum på sju och en halv kvadratmeter. Den enda ”möbeln” i köket var en järnspis. Det saknades köksinredning, och väggarna var klädda med illa medfaren spännpapp. Tamburen var kall och mörk, och i golvet fanns en grop som ett minne av torparfamiljerna som levat...

Lärarminnen från Kvigos, del 1

22.2.2011 - 16:40
Jennica Thylin-Klaus

På bilden nedan kan man se ett gammalt soldattorp, byggt 1799. Huset står i Kvigos, som är en skärgårdsby på gränsen mellan Nyland och Åboland. Byggnaden är mycket förfallen och skyms nästan helt av den täta vegetationen. Mellantaket har rasat in, och rummen är delvis fyllda med allehanda bråte. Det är svårt att tänka sig att det här en gång var en folkskola, fylld av liv och rörelse, av glada skratt och barn med spring i benen. Men så är det: på 1930- och 1940-talet fanns här Gråböle-Kvigos privata folkskola, och där arbetade min farmor Linnéa Westerlund, gift Thylin, som lärare....

Fyra systrar från Pyttis

31.1.2011 - 09:44
Nelly Laitinen

Ett nytt arkiv, nya människor, nya livsöden. Den här gången hamnar jag i Pyttis. Fyra barnlösa systrars efterlämnade papper. De heter Ingrid, Sigrid, Linda och Hilma, till en början bara fyra namn för mig. Men allt efter att jag ordnar upp i arkivet läser jag in mig i deras liv. De blir riktiga personer, de får karaktärsdrag.

Systrarna kommer från ett ganska anspråkslöst hem. Tre av dem är födda i slutet av 1800-talet, den yngsta, Hilma, år 1900. Det finns ett brev från deras mamma Matilda, man märker att hon inte kan skriva så bra. Hon ursäktar sig också för det i sitt brev. Det...