På bibliotekets hyllor: Den första julgranen

torsdag, december 21, 2017 - 15:46
Martin Ginström

Friedrich Gerstäcker Den första julgranen

Friedrich Gerstäckers barnbok Der erste Christbaum utgavs på tyska 1858 och i svensk översättning 1867. Två julaftnar utgör den tidsmässiga ramen för denna äventyrsberättelse med sagoinslag, men i övrigt spelar julgranen och andra element som vi nu förknippar med julen inte någon större roll för handlingen. Lille Erik reser från Tyskland till Norge och vidare till Nordpolen för att finna en ”trolldomsört” som ska bota hans blinda mor. Det är först i slutet julgranen lite oförberett dyker upp som en belöning till alla snälla barn.

Den tyska utgåvan innehåller sex färgplanscher, en av dem föreställande en julgran klädd med glasbollar, men det svenska förlaget brydde sig så lite om sådan julrekvisita att man utelämnade just den planschen. (Den svenska översättningen har, sannolikt av sparsamhetsskäl, bara fyra av de ursprungliga tyska illustrationerna.) I medlet av 1800-talet höll det moderna julfirandet fortfarande på att söka sin form, och julgranen inomhus var i de nordiska länderna ännu mest en högreståndssed. (Man kan t.ex. jämföra med Zacharias Topelius dikt från 1869 om julgranen som blev ”förd till herregård”).

Också tomtarna som hjälper Erik under resan i Den första julgranen står närmare folktrons naturväsen än moderna jultomtar. På bokens sista sidor besluter de sig på uppmaning av en ängel att lyckliggöra Erik och hans mor med en fullklädd julgran och tillhörande gåvor. Det är nästan som om tomtarna insett att de står inför en ny tid och att det är dags för dem att finna sin plats i det borgerliga tyska julfirandet:

Deruppe på det stora bordet midt i rummet stod den lysande granen, som de små vänliga tomtarne för hans skull hade ryckt upp från marken, och de många skänkerna hängde ännu qvar i sin fulla fägring. Der voro de vackraste leksaker, konfektyrer och frukter; under trädet lågo bland andra dyrbarheter en ny rensel, en varm jacka, en promenadkäpp och ett brännglas, en afbildning af den grotta, i hvilken Erik hade tillbragt natten ihop med tomtarne, en båt, en liten dam [sic], på hvilken sjöråen och en hvalfisk summo omkring, ett bländande bergsverk, vid hvilket de små otäcka gnomerna suto, och äfven den trogna renen, som hade burit honom genom skogen, stod der prydligt utskuren i trä.

Friedrich Gerstäcker (1816-1872) skrev reseskildringar, äventyrsromaner och böcker för barn. Mera om hans författarskap och omväxlande liv kan man läsa i tyska Wikipedias utmärkta artikel.

Kommentarer