Månadens forskare: Karin Sandell

onsdag, februari 7, 2018 - 16:09
Nina Edgren-Henrichson

Karin Sandell. Foto SLS/Janne Rentola

− Jag vågar säga att man inte behöver gräva särskilt mycket för att hitta näthat som riktar sig mot det svenska i Finland.

Det säger folkloristen Karin Sandell som undersöker hur näthatet mot finlandssvenskar och det svenska i Finland tar sig i uttryck. Hon är doktorand vid Åbo Akademi och för närvarande anställd som Traditionsvetenskapliga nämndens forskare vid SLS.

− Hat och hot är ju förstås ingenting nytt. Det har förekommit i alla tider, men nu förekommer det på nätet. Jag är intresserad av att se hur nätet som forum påverkar den här typen av retorik.

− Påhopp och hot, aggressivt eller kränkande språk om någon eller något kan definieras som näthat.

Skriverier i diskussionsforum

Sandell tänkte sig att det skulle bli svårt att hitta hatskriverier i öppna nätforumpå nätet. Men när hon gick in på diskussionsforumet Suomi24 hittade hon mer än nog med material. För att få ett så brett material som möjligt har hon använt två olika metoder i materialinsamlingen.

− Jag har både följt med aktuella debatter och gått in och tittat vad som skrivs i dem, och gjort stickprov i början av september 2015, 2016 och nu senast 2017. Här har jag gått in och tittat vilka diskussioner som har förts.

De aktuella debatter som Sandell har följt är bland annat de som fördes om medborgarinitiativet om skolsvenskan, om sjukhusjouren i Vasa och om Svenska folkpartiets ordförandeval, som alla var aktuella 2016. Stickprovsmaterialet har hon samlat in genom att göra sökningar på Suomi24.

− Jag har gjort sökningar på ”suomenruotsalainen”, ”hurri” och andra begrepp som på något sätt relaterar till det svenska i Finland.

Lättantänd språkdiskussion

Diskussionerna som gäller det svenska i Finland handlar ofta om själva språket.

− Det verkar vara så att man snabbt börjar diskutera skolsvenskan, det diskuteras mycket om ”pakkoruotsi”. I de aktuella debatterna kan man diskutera det finlandssvenska i allmänhet, men det som diskussionen ofta utmynnar i är att man är tvungen att läsa svenska i skolan.

Det är inte helt entydigt vad som väcker aggressiviteten, men den verkar ligga nära ytan.

− Det kan förekomma alldeles sakliga diskussioner i samma tråd, men i något skede verkar det dra iväg. Det krävs inte så mycket, det räcker med att det är på något sätt relaterat till det svenska i Finland för att det ska trigga vissa av de här skribenterna. 

Sandell konstaterar att det inte behövs mer än att någon finlandssvensk politiker varit i rubrikerna för att språkdiskussionen ska blossa upp. Och ibland behövs inte ens det.

− Någon kan ha påbörjat en diskussionstråd där det står bara ”hurrit helvettiin” eller ”saatanan hurrit”, och sen är någon annan som fortsätter och hejar på i kommentarerna.

Någon egentlig diskussion om till exempel för- och nackdelar med obligatorisk svenska har Sandell sällan stött på i kommentarstrådarna.

– Det som jag har sett i mitt material är att man eldar på varandra och fortsätter på samma linje. Några exempel har jag där någon kommer in och argumenterar emot, men jag har inte sett att det skulle leda någon vart.

Sexualisering, avmaskulinisering

Det typiska i näthatsskriverier är att skribenterna gör personliga påhopp mot dem de vill komma åt. Här ser Sandell tydliga mönster beroende på vem hatet och hoten riktas mot.

− När det gäller kvinnor blir retoriken sexistisk, feminister och feminism brukar också nämnas i sammanhanget. Det är någonting som förekommer allmänt i hatretorik både på nätet och utanför. Skribenterna hänvisar till Sverige och anser att svenskar är ”feministiska fjantar”.

När hatet är riktat mot män är det framför allt motpartens manlighet som ifrågasätts och därigenom framhäver skribenten sin egen.

− Det handlar om avmaskulinisering. Man försöker framställa sin föreställda motpart som omanlig. Man säger att de är ”fjollor” och ”homon” – de inte är riktiga män utan någonting annat, de är feminiserade.

– Det finns alltså en skillnad mellan hur man skriver om kvinnor och hur man skriver om män.

Gamla stereotypier

När det gäller finlandssvenskarna som grupp dras gamla stereotypier fram.

– Föreställningen om finlandssvenskar som något slags överklass kommer ofta upp i diskussionerna.

– Det dras historiska paralleller. Man börjar prata om fennomaner och svekomaner och hela den biten kommer snabbt upp. Det tas exempel från historien, från språkstriderna, från när Finland var en del av Sverige och man menar att Finland var ”underkastat” det svenska styret.

Geografiskt kan man tala om föreställda platser, om Svenskfinland som ett avgränsat ställe.

– Ett exempel som jag tyckte var lite roande var att Svenskfinland sades vara lika med fästingarnas utbredningsområde och att det ska man hålla sig borta från. 

Modern folklore

Som folklorist vill Karin Sandell se på nätskriverierna som just folklore.

− Folklore brukar man traditionellt nämna som muntlig. Det här är inte muntligt, men det är så nära muntligt vi kommer på nätet, sånt här lite vardagligt prat, för det är i sådana sammanhang som det förekommer. Diskussionerna har en informell ton, konstaterar Sandell.

Genom att analysera näthatet vill hon komma åt dels mönster, dels effekter av skriverierna. Materialet tyder på att skriverierna följer samma typer av stereotypier som finns i annan folklore.

− Skriverierna visar upp typiska sätt att tala om dem som man vill rikta sin avsky mot. Man avhumaniserar och sparkar ner på sina motståndare för att framhäva sig själv.

− Jag vill också förstå vad som händer när man uttrycker sig på ett kränkande sätt om någon eller någonting, vad det man säger har för betydelse. Man kan inte slå bort det med att det bara var ord eller att det bara var någonting man sade. Jag menar att näthat har effekter och jag försöker förstå vilka de här effekterna kan vara.

Aktuellt ämne

Karin Sandell började fundera på ämne för sin doktorsavhandling 2013, vid samma tider som många finlandssvenska kvinnliga medieprofiler steg fram och berättade om det näthat och de direkta hot de råkat ut för. Sandell jobbade själv som journalist och webbproducent då och frågan kom nära inpå.

– Jag har inte själv varit utsatt, men jag har haft kollegor som har råkat ut för näthat. SVT sände en dokumentär, Män som näthatar kvinnor i februari 2013 och Yle sände programmet Jag vet var du bor samma vår. Det diskuterades mycket då och Helsingin Sanomat publicerade till och med en helsida på svenska om e-posthot som hade riktats mot olika finlandssvenska profiler.

Karin Sandell är nu ungefär halvvägs med arbetet på sin avhandling. Hon håller för närvarande på med analysen av materialet och ägnar en hel del tankearbete åt skribenternas sätt att uttrycka känslor och hur det kan relateras till teorier om affekt.

– Skribenterna i nätdiskussionerna säger inte bokstavligen att de hatar någon, utan de uttrycker hur de känner utan att använda emotionsord. Jag ser näthatet som ett mera direkt uttryck för hur man känner sig eller hur man upplever någonting.

 

Kommentarer