Från Neristan och Oppistan ut till Pera och Röössi – Karleby bjuder på godbitar från land och stad och förr och nu

fredag, augusti 11, 2017 - 15:19
Sara Rönnqvist



Vid Mannerheimplatsen längs med Torggatan och framför Rådhuset ser man (gamla) stadens namn på många olika språk.

Karleby, Gamlakarleby eller Kokkola? Kärt barn har många namn och efter att ha tillbringat några dagar i den norraste delen av Svenska Österbotten (även om landskapet korrekt heter Mellersta Österbotten) slår det mig hur hemkära stadens invånare verkar vara. Många ivrar för lokalhistorien, sina stadsdelar, namnen och gårdsgrupperna här. Hemmansnamn och namn på gårdsgrupper lever kvar. Dem orienterar man sig efter och identifierar sig med, kanske främst den äldre generationen, men i viss mån även den yngre. Här verkar det fortfarande gå bra att endast vika in på en kaffe hos folk och de s.k. ”gubbdagisarna” lever kvar även om de är utbytta.

En skillnad görs fortfarande mellan staden och socknarna, eller ”lande”, som de unga stadsborna säger. Stad och tidigare socknar hör alla till samma kommun idag och bär namnet Karleby stad. Gamlakarleby och Karleby landskommun slogs ihop 1977 och tog, efter het diskussion, landskommunens namn. För många Gamlakarleby-bor är det lite av en nagel i ögat att säga Karleby om sin stad, och då främst om gamla stadskärnan som bestod av Neristan och Oppistan. Neristan, eller Gamla stan som många unga även kan säga, räknas till den största bevarade trähusstadsdelen i Finland.



Gamla kyrkogatan är en av stadens äldsta och finns i trähusstadsdelen Neristan, dvs. Gamla stan. 

De som ivrar mest för en s.k. Gamlakarleby-identitet verkar vara de s.k. neristassborna som också har en egen förening Vi neristassbor r.f. Idag upplevs den gamla trästadsdelen Neristan som lite finare även om den tidigare åtskildes från den finare Oppistan där de bättre bemedlade bodde. Neristan var snarare en sjömanstad där man bodde tätt och smått. Nyyjårk kallades små trähus där sjömännen eller deras änkor bodde. De fanns tidigare längs med Gustav Adolfsgatan, som bär namn efter stadens grundare Gustav II Adolf. Han grundade staden 7 september år 1620, några timmar innan Nykarleby lite längre söderut fick sina stadsrättigheter. Namnet Gamlakarleby upplevs som mer prominent av många i och med att det går tillbaka på stadens grundande och jämförelsen med Nykarleby.

Det står dock klart att alla, såväl sockenbor som stadsbor, har en relation till staden. Många Perabor [perabooa], dvs. ortsbefolkningen från Linnusperä sade kort och gott att vi far till Mejeriet [mejeri] och menade då att man far in till staden (där mejeriet fanns) för att separera mjölk. Idag är stadens finska namn även i aktivt bruk bland stadens svenskspråkiga invånare. En informant förklarar att det varierar stort vad hen säger beroende på vem man talar: ”Talar jag med Jakobstadsborna så säger jag nog Kokkola”. En annan framhäver att Karlebyborna är av ett aktivt handelssläkte så man använder det som är mest praktiskt för stunden. Den yngre generationen verkar tala om Kokkola.

Att finskan har mer eller mindre starkt inslag i dialekten och i namnbildningen är också slående, speciellt bland den yngre generationen. De finska namnen är utbytbara med de svenska, även om man själv använder främst de svenskspråkiga namnen. Finsk namnbildning ser man även tecken på i de ungas namn: Länkkäri för Länsipuisto (Västra parken) och Leikkari för leirintäalue (sv. lägerområde) verkar vara etablerade, likaså mötesplatsen Purje, ett vitt segel på Fabriksgatan vid köpcentret Chydenia. Det kallas även Seglet [segle] på svenska





Finntuppen, ritad av Essi Renvall, invigdes i början av 50-talet och lär ha fått sitt ironiskt skämtsamma namn av de svenskspråkiga för  att talet vid avtäckningen endast hölls på finska.

Intervjuerna eller snarare samtalen som jag har med mina informanter kretsar även kring mycket annat än namn, som sig bör. Till namnen kopplas minnen och de hjälper en att komma på vad man riktigt sade. Berättelser, legender och skrönor avlöser varandra och fram tittar genomgående den ironiska och dråpliga Kokkola-humorn. Ett praktexempel är namnet Finntuppen [finntoppe]. Namnet används om en staty av Essi Renvall föreställande en örn och bilder på de olika näringsgrenar som varit viktiga för staden: fiske och industri med tjära och läder som viktiga exportvaror. Statyn ligger i korsningen mellan Karlebygatan och Långbrogatan, bara något kvarter från Kokkostenen, Mejeristenen eller Snellmansstenen. När örnstatyn avtäcktes i början av 50-talet lär talet endast ha hållits på finska och de svenskspråkiga Karlebyborna började då kalla statyn för Finntuppen [finntoppe]. På finska kallas den Kokko-patsas med förleden kokko- som är ett gammalt finskt ord för örn och som även staden har fått sitt namn av på finska. Många fyndiga sammansättningar med detta användbara ord finns att upptäcka om du tar dig en tur till Svenska Österbottens nordligaste utkikspost och hör efter! Se bara till att välja rätt avfart i Prismarondellen!

Kommentarer