Edelfelts värld: Antonia Bonjean

tisdag, juni 13, 2017 - 15:52
Elisabeth Stubb

Modellen Antonia Bonjean nämns ofta som en av de kvinnor, med vilken Albert Edelfelt hade en lite mer långvarig intim relation. Redan konsthistorikern Bertel Hintze nämner ”la belle Antonia”, den vackra Antonia, i sin biografi över Edelfelt från 1942 . Edelfelts brev till modern Alexandra ger ingen direkt information om förhållandet i sig. Det betyder ändå inte att Antonias person är helt utesluten ur korrespondensen mellan sonen och modern.

Den 20 mars 1878 skrev Edelfelt att han hos en engelsman (troligen Richard Gay Somerset), i huset på Boulevard Montparnasse 81 där Edelfelt hade sin ateljé i Paris, ”sett en qvinnomodell, en 18 års flicka som är ovanligt vacker och har händer som är förtjusande”. Edelfelts vän, Gunnar Berndtson, hade också engagerat Antonia för sin tavla ”Kammarmusik”, som antogs till den årliga Parissalongen våren 1878.

Antonias namn nämndes aldrig i breven till modern, men vid flera tillfällen hade Edelfelt anledning att hänvisa till ”modellen”. Under våren och sommaren målade han åtminstone tre tavlor med Antonia som modell.

I slutet av maj 1878 skev Edelfelt att han målat en studie av en spanska i kostym. Det var Antonia Bonjean klädd som en spansk señorita. Greve Carl Mannerheim som redan gjort avbetalning på en beställning visade intresse för spanskan. Edelfelt sålde den slutligen till en amerikansk tavelhandlare, en företrädare för huset Goupil & Co i New York, som var redo att sätta in flera beställningar.

Skiss av Körsbärsflickan, Albert Edelfelt till Alexandra Edelfelt 9.7.1878, SLS arkiv

Carl Mannerheim erbjöds i stället Edelfelts följande tavla med Antonia Bonjean. I månadsskiftet juni-juli 1878 målade han ”Les Cerises” eller Körsbärsflickan. Den avbildar Antonia i 1700-talsdräkt à la Ludvig XVI med körsbär i korg mot en landskapsfond. Tavlan ställdes ut på Salongen 1879 och köptes av Carl Mannerheim, som emellertid följande år sålde den tillbaka till Edelfelt. Slutligen blev den genom konsthandlare Reitlinger i Paris såld till en amerikansk samlare, vid vars sterbhusauktion tavlan köptes av konsthandlaren Edward Brandus i New York. Brandus skänkte i sin tur tavlan åt sångerskan Aino Ackté under hennes gästspel i New York 1905. Tavlan finns numera på Emil Aaltonens museum i Tammerfors.

I juli 1878 vistades Edelfelt i Val d’Aulney i trakten av Sceaux och Fontenay-des-Roses utanför Paris. Han skrev att modellen och Gunnar Berndtson kommit ut till honom ett par gånger. Där höll han på med ett beställningsverk för en (Carl?) Heimbürger i Sankt Petersburg, kusin till censorn och statsrådet Ludvig Fredrik Heimbürger i Helsingfors. Verket är känt som ”Idyll” eller "Gunnar Berndtson och Antonia Bonjean i Meudon". I breven hem till modern kände sig Edelfelt närmast lyrisk av den friska luften, den franska landsbygden – och även sällskapet får man förmoda. Känslan förmedlas också i tavlan med en läsande Antonia Bonjean i gräset och en liggande Berndtson bredvid.

Edelfelt hade bråttom att komma till Finland medan det fortfarande var något kvar av sommaren. Han färdigställde därför tavlan hemma och någon av Edelfelts manliga bekanta fick agera modell, vilket gav andra ansiktsdrag än Berndtsons åt mannen på tavlan. Vistelsen i hemlandet sträckte sig ett antal dagar in på det nya året 1879. Med några snöstudier i bagaget återvände han till Paris för att måla färdigt sitt bidrag till årets salong. Tavlan kallades ”Den brända byn” och var en scen i vinterlandskap från klubbekriget 1596.

Under vårvintern var den uppsluppna glädjen från föregående sommar ett minne blott. Edelfelt var mera nedstämd än vanligt. Han var inte nöjd med tavlan till salongen, och han ifrågasatte sitt konstnärskap och det historiska motivet som han försökte måla på fri hand, i stället för att måla på plats efter naturen.

I breven till Edelfelts danska vän Pietro Krohn framgår det dessutom att Antonia Bonjean till en början inte hade gått att få tag på. Då hon slutligen hörde av sig meddelade hon att hon fått den olyckliga idén att börja sällskapa med en ung amerikansk konstnär. Han visade sig vara en av hennes tidigare manliga bekanta, Charles Sprague Spearce. Dessa två gifte sig senare, vilket Edelfelt inte skulle ha varit redo att göra. Åtminstone inte ännu i detta skede, och inte med Antonia Bonjean.

Antonia Bonjean verkade företagsam på flera sätt. I slutet av maj 1879 skrev Edelfelt till Pietro Krohn: ”På långa tider har jag inte sett den sköna Antonia. Tänk dig, hon exponerar på Salongen i år och är ej så litet stolt. Hon har gjort ett blomsterstycke, som ej är så galet, och har, efter hvad hon påstår, ej blifvit hjelpt af andra.”

I samma brev meddelade Edelfelt att han påbörjat ett huvud av Antonia Bonjean för Pietro Krohns räkning. Krohn hade befunnit sig i Paris under världsutställningen 1878 och också stiftat bekantskap med henne. ”Hon talar alltid med mycken vänskap om dig”, skrev Edelfelt och meddelade att Antonia lovat honom 10 seanser för tavlan.

Tavlan var tänkt för Pietro Krohn men gavs sedan åt kommerserådet Fredric von Rettig som gjort en beställning. Man kunde kalla den en slags avskedstavla. Den brunhåriga Antonia Bonjean bär en mörk klänning med en stor rosett kring halsen och en tusensköna fäst vid bröstet. Tavlan kallas ”La Marguerite” (tusenskönan), försommarens och den oskuldsfulla kärlekens blomma.

 

Källor förutom Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt:

Albert Edelfelts brev till Pietro Krohn, SLSA 367.5.3 (kopia), original på Rigsarkivet i Köpenhamn.

Bertel Hintze, Albert Edelfelt, Helsingfors 1949 (2 uppl.).

Bertel Hintze, Albert Edelfelt del III. Oljemålningar, pasteller, akvareller, grafiska arbeten m.m., Helsingfors 1942.

Rakel Kallio & Douglas Sivén, Albert Edelfelt, Helsinki 2004.

Albert Edelfelt, Biografiskt lexikon för Finland.

 

Vid SLS arkiv håller vi som bäst på att i samarbete med Finlands Nationalgalleri publicera konstnären Albert Edelfelts brev, konstverk och skisser på webben. I återkommande inslag bloggar redaktionen för Albert Edelfelts brev om ämnen som anknyter till den värld som träder fram i den elektroniska brev- och konstutgåvan. På Facebook kan du också följa med Edelfelts liv i den takt hans konstnärsbana utvecklar sig.

 

Kommentarer