Polska
I Finlands svenska folkdiktning finns 785 polskor. Av dessa är 105 s.k. tvåtaktspolskor, d.v.s. danser som har uppfattats som polskor men spelas trots detta i tvåtakt. Polskan värderades högt av de tidiga upptecknarna på grund av att polskorna rent musikaliskt ofta byggde på en harmoni och ett tonspråk som uppfattades som ålderdomligt.
I den finlandssvenska folkliga traditionen har menuett och polska hört intimt ihop trots att man nog också har dansat polska som enskild dans. Polskan hade, liksom menuetten, en fast plats i storböndernas bröllopsceremonier.
I början av 1900-talet var polskan, liksom menuetten, starkast i den österbottniska traditionen. Polska har i alla fall av allt att döma tidigare dansats allmänt i alla landskap i Finland. Då insamlingsverksamheten på allvar kom igång i början av 1900-talet hade dock i de sydligare landskapen, Åland, Åboland och Nyland polskorna redan undanträngts av modernare danser som vals och polka. I Österbotten behövdes däremot skickliga spelmän som kunde spela polska för att ge glans och status åt de självägande böndernas påkostade bröllopsfestligheter.
Polska är som namnet anger en polsk dans. Den blev modedans i herrskapssalongerna på 1700-talet. I folklig tradition var polskan den dominerande dansen under 1800-talet. Ståndpersonernas betjänter, kuskar och kökspersonal förde under 1800-talet ut melodierna till allmogespelmännen. Då polskan etablerats i folklig miljö började spelmännen också skapa egna nya polskemelodier.
MELODIEXEMPEL:
Nr 729. Anders Kengo, spelmannen från Jeppo, spelade denna polska för Otto Andersson år 1905. Läs mer om Anders Kengo och Otto Andersson under rubrikerna spelmännen respektive upptecknarna.
Läs mer om polskan:
Ala-Könni, Erkki (1982) Suomalainen polska: etno-musikologinen tutkimus. Kansanmusiikki-instituutin julkaisuja. Kaustinen
Ala-Könni, Erkki (1956) Die Polska-Tänze in Finnland: eine etno-musikologische Untersuchung. Kansatieteellinen arkisto; 12. Helsinki
