Polonäs
Av de tre äldre dansformerna, menuett, polska och polonäs, har polonäsen det minsta antalet uppteckningar i den finlandssvenska traditionen. I denna databas finns 38 uppteckningar av polonäser, mot 785 polskor och 276 menuetter.
Polonäserna har som folklig dans haft en mera begränsad användning än t.ex. polskorna. Polonäserna är däremot ofta längre än polskorna och består av många delar. Polonäsen har huvudsakligen haft funktionen av en högtidlig fördans eller som en del av en ceremoniartad danshelhet vid stora påkostade bröllop eller andra fester.
Liksom menuetten och polskan har polonäsen vandrat ut i folklig miljö efter att dansen först etablerats bland de högre stånden. I början av 1600-talet blev s.k. polska danser populära i Norden bland den mera välbärgade delen av befolkningen. De fick olika namn som polski, polacka, polska, polonese osv. I folklig tradition har oftast benämningarna polska och polonäs använts.
Ur musikalisk synpunkt kan man betrakta polonäsen som en form av polska. Både polskan och polonäsen går i ¾ takt och gränsen mellan dem är ofta svår att dra. Också gränsen till menuetten är långt ifrån alltid tydlig. Likaså är skillnaden mellan menuettmelodier och polskemelodier ofta oklar.
MELODIEXEMPEL
Nr 1064a. Denna polonäs spelades av byspelmannen Hans Jakob Hansson från Lappträsk för upptecknaren Victor Allardt år 1889. Victor Allardt var den förste som upptecknade dansmelodier i Östra Nyland. Läs mer om Hans Jakob Hansson och Victor Allardt under rubrikerna spelmännen respektive upptecknarna.
Läs mer om polonäsen:
Ala-Könni, Erkki (1982) Suomalainen polska: etno-musikologinen tutkimus. Kansanmusiikki-instituutin julkaisuja. Kaustinen
Ala-Könni, Erkki (1956) Die Polska-Tänze in Finnland: eine etno-musikologische Untersuchung. Kansatieteellinen arkisto; 12. Helsinki
