Kommunicerande konsumtion: kringvandrande försäljare och kulturmöten i Finland 1800–1940 (2016–2018)

”Påsaryssar” fotograferade av Erik Hägglund 1917. Bildkälla: SLS/Samlingarna i Vasa.

Påsaryssar, arkangeliter, lösdriverskor, månglerskor, krämare – de har många namn dessa gårdfarihandlare och marknadsförsäljare, alla mer eller mindre nedsättande. De levde i samhällets utkant men var närvarande överallt i byar och städer där de sålde sina varor. Vilka var de? Vad sålde de egentligen? Vem var det som köpte deras varor? Och vad hände i mötet mellan dem och deras kunder? Forskarna i projektet Kommunicerande konsumtion kommer att undersöka vilka kulturmöten som uppstod mellan de kringresande handlarna och lokalbefolkningen.

Den växande tillgången till såväl industrivaror som kolonialvaror under 1800-talet ledde till att också antalet ambulerande försärsäljare ökade. I många länder blev minoritetsgrupper viktiga länkar när de nya varorna och en ny typ av konsumtion spreds. Så var också fallet i Finland, där företrädare för etniska minoriteter och andra socialt utsatta grupper fann en möjlighet att försörja sig genom att bli kringvandrande försäljare. 

Projektet Kommunicerande konsumtion studerar den ökande konsumtionens kulturella, sociala och samhälleliga betydelse och sätter speciellt fokus på relationerna mellan språkliga och etniska grupper i 1800-talets och det tidiga 1900-talets Finland. Samtidigt åskådliggörs hur globala skeenden och företeelser påverkade det svenska i Finland.   

I centrum står handelns och konsumtionens betydelse för sociala relationer i svenskspråkiga regioner i Finland. Projektforskarna utgår från hypotesen att den ökande konsumtionen innebar stora kulturella och samhälleliga förändringar och att den också påverkade sociala, etniska och språkliga relationer.

 

Ett mångvetenskapligt projekt

I det mångvetenskapliga projektet deltar sex forskare vid Åbo Akademi. Fyra av dem finansieras genom det forskningsanslag som Svenska litteratursällskapet har beviljat projektet.

Sociologen Jutta Ahlbeck undersöker vilken betydelse varor och ökande konsumtion hade i mötet mellan lokalsamhället och kringresande personer som inte tillhörde majoritetsbefolkningen 1850–1940. Med utgångspunkt i teorier kring materiell kultur studerar Ahlbeck mötet mellan sociala grupper, där varor och ting betraktas som aktivt betydelseskapande. På vilket sätt bidrog varorna som de kringresande sålde till att forma uppfattningar om etnicitet och kön? Ahlbecks material består av beskrivningar av handel i tidningar, populariserade skildringar, fotografier och skönlitteratur. Vem säljer och vad? Hur beskrivs varor som säljs av t.ex. romer och judar? Vilka varor är legitima, vilka icke-legitima? Och hur framställs dessa försäljare i text, bild och fiktion?

Historikern Hanna Lindberg undersöker regleringen av marknads- och gårdfarihandeln och den politiska debatten om gårdfarihandel under perioden 1860–1900 utifrån senats- och lantdagshandlingar. Hennes studie finansieras av Svenska Kulturfonden.

Folkloristen Eija Stark studerar folkliga uppfattningar om nya varor, konsumtion och handelsutbyte 1870–1940. Hon analyserar traditionsmaterial och minnesbaserade uppteckningar från svensk- och tvåspråkiga regioner i SLS och Museiverkets samlingar. I vilken omfattning var uppfattningarna negativa? Hurdana möten skildrades som positiva? Vilken roll hade religionen och mobiliteten i skildringarna av handel och konsumtion?

Historikern Anna Sundelin undersöker det utbud av varor som karelska gårdfarihandlare – s.k. påsaryssar eller arkangeliter – bjöd ut på den svenskspråkiga landsbygden 1840–1940. Vem var utbudet riktat till? Varifrån kom varorna? Uppfattades varorna som nödvändigheter eller som lyxföremål? Ändrades uppfattningarna över tid? Hon granskar också samspelet mellan de kringresande handlarna och lokalbefolkningen och de nätverk som uppstod. Materialet i hennes studie består av frågelistmaterial insamlat vid Åbo Akademi och intervjumaterial som förvaras på Riksarkivet.Marknad på Kristinestads torg ca 1900. Fotograf: J. M. Rosengren. Bildkälla: SLS/Samlingarna i Helsingfors

Historikern Johanna Wassholm undersöker olika etniska grupper som idkade rörlig marknadshandel i kusttrakterna (t.ex. Lovisa, Ekenäs och Vasa) 1840–1914. Marknaderna var en mötesplats inte bara för folk från olika sociala klasser och regioner utan också för t.ex. ryska köpmän, karelska gårdfarihandlare, tatarer, judar och romer. I fokus för undersökningen står etnifierade föreställningar om de olika rörliga grupperna, deras inbördes hierarkier på markandsarenan samt deras relationer till lokalbefolkningen och de lokala myndigheterna. Hennes material utgörs av tidningar, kamerala handlingar och rättegångsmaterial.

Projektledaren, historikern Ann-Catrin Östman studerar vilka olika grupper – kvinnor, obesuttna, personer ur de lägre samhällsklasserna – som försörjde sig på ambulerande handel i Jakobstad 1800–1920. Hon undersöker också mötet mellan finskt och svenskt, agrart och urbant och mellan kvinnor med olika social bakgrund. Hon använder i huvudsak rättegångsmaterial, skattelängder och andra ekonomiska handlingar, och undersöker också samröret mellan de handlande grupperna och de myndigheter som styrde handeln. Östmans forskning finansieras av Finlands Akademi via spetsforskningsenheten History of Society vid Tammerfors universitet.

Projektet genomförs vid Åbo Akademi.

Projektgrupp:
akademilektor, docent Ann-Catrin Östman (projektledare)
PD Jutta Ahlbeck
FD Hanna Lindberg
FD Eija Stark
FM Anna Sundelin
FD Johanna Wassholm