Bland textilprov och marthor

Monday, September 4, 2017 - 15:00
Kajsa Rytikoski

I bloggserien SLS stipendieforskare presenteras doktorander som har fått forskningsfinansiering av SLS. I den här artikeln möter du SLS stipendieforskare Maria Ekqvist.

Maria Ekqvist började studera etnologi med tanken att hon ville göra något åt Svensk-Finlands textilarkiv som ligger mitt i Åbos akademikvarter. Hennes magisteravhandling om bakgrunden till arkivet var en förstudie. Doktorsavhandlingen hon nu håller på med har arbetsrubriken Textil, rationalitet, husmoderlighet och svenskhet i Finland  en analys av aktörskap och ideologi kring Marthas hemslöjdsarkivs tillkomst.

Marthas hemslöjdsarkiv som består av ca 8 000 tygprover, 2 000 fotografier och 200 hela föremål (så som klädesplagg, ryor och hemtextil) samlades in under ledning av etnologen Hjördis Dahl åren 1925–1939. Hemslöjdsarkivet är den äldsta delen av Svensk-Finlands textilarkiv som finns deponerat vid ämnet etnologi vid Åbo Akademi sedan 1976.

  • På 1970-talet efter att Marthas hemslöjdsarkiv var klart gjordes det ett avtal mellan SLS Folkkultursarkiv, Åbo Akademi och Marthaförbundet. Den helhet som har tagit emot nya donationer kallas för Svensk-Finlands textilarkiv och den innehåller då bland annat både Folkkultursarkivets samlingar med anknytning till Hjördis Dahl och marthornas samlingar. När nyinsamlingarna gjordes på 1970-talet så var det inte marthorna som bekostade dem utan det gjordes i SLS alltså Folkkultursarkivets regi och då uppstod det samlingar på skilda ställen som hörde ihop. Det är för att förena dem som man nu talar om Svensk-Finlands textilarkiv.

Ekqvist förklarar kort och gott att hon forskar i hur marthorna förhöll sig till hemslöjd på 1920- och 1930-talen och den bästa källan till detta är förutom marthornas egna protokoll givetvis textilarkivet. Frågor hon ställer sitt material är: Vad samlade marthorna in, vad samlade de inte in, vad ville de hitta?

  • Jag försöker väl närmast hitta ett svar på vad det var marthorna sökte och hur de upplevde att de lyckades. Jag tycker att det behövs för att vi ska förstå vad vi har för textilarkiv här idag. Det är ändå ett väldigt stort arkiv, det kan vara till exempel den enda källan till hur vissa textilier har sett ut i färg även om det finns en del fotografier. Jag tycker att man borde lära sig att utnyttja det, men det är ganska svårt för det finns så lite uppgifter kring de här provlapparna.

Utöver att Ekqvist är etnolog har hon också en yrkesutbildning som textilhantverkare. Den utbildningen har hon stor nytta av i arbetet med avhandlingen. För en som saknar den praktiska kunskapen säger provlapparna inte mycket, därför måste det berättas så att oinvigda ska förstå vad de ser, anser Ekqvist.

Från början var tanken att marthorna skulle inventera slöjden i hela Svenskfinland. Detta var i en tid då man ville rädda de gamla hemslöjdstraditionerna i Svenskfinland och visa på finlandssvenskarnas existens i det självständiga Finland.

  • Marthorna ville få med andra aktörer som skulle titta på manlig slöjd, på träslöjd och så vidare men de hade de väl bäst kontakter till kvinnorna. De fick inte med andra organisationer helt och hållet och det var bara den här textilinsamlingen som blev riktigt genomförd. Det här arkivet fick aldrig den omfattningen som de hade drömt om. De ville att man sockenvis och byavis skulle gå väldigt noggrant igenom hela Svenskfinland. Man har nog gått igenom byar här och där i större delen av Svenskfinland men hur noga man har varit kom att variera väldigt mycket. Vissa områden blev ganska ytligt genomgångna. Det här är jämförelsevis ett fantastiskt arkiv men det gick inte som t.ex. med folkdräkterna där man faktiskt skapade en mans- och en kvinnodräkt för varenda socken. Med andra ord lyckades man inte marknadsföra arkivet på ett synligt sätt för allmänheten såsom till exempel med folkdräkterna som blev tydliga ”reklampelare” och symboler.

Tanken var att de som gjorde textilhantverk i Svenskfinland skulle få hemslöjdsmodeller, det vill säga kopiera, lära sig av och utveckla den gamla tidens hantverk. marthorna samlade in textilprover av inredningstextil, bäddtextil och delar av kläder. Syftet var att få en textilsamling med ortstypiska fosterländska hemslöjdsmodeller från hela Svenskfinland. Enligt Ekqvist hade marthorna inte som avsikt att ställa ut provlapparna i sig utan snarare att de skulle reproducera och utveckla dem. Det skulle helt enkelt bli en grund för en ny hemslöjd. Det är fråga om en hemslöjdsrörelse i Svenskfinland som uppkom inom Marthaförbundet.

  • Det är i långt samma sak som hemslöjdsorganisationerna gjorde till exempel i Sverige, men som av någon anledning har hamnat inom Marthaförbundet här hos oss. Det är i sig ett ganska speciellt fenomen.

Ekqvist nämner också att hon i avhandlingen kommer att koncentrera sig på Åboland. Hon anser att fokus ofta varit på Österbotten, av naturliga skäl eftersom det finns mycket material därifrån.

  • Jag kommer från Åboland. Det betyder att jag på ett helt annat sätt kan placera det jag läser om på kartan om jag läser om Iniö eller Houtskär: är de i utskärgården eller innerskärgården, är det här en gammal gård, och vilka är de här människorna till och med i viss mån. Och då har jag kanske lite gratis. Det är spännande att det var just här som man dels samlade in material på 30-talet dels försökte fylla på arkivet på 70-talet. Jag får en möjlighet att försöka se på det här mönstret.

Nätverk och kontakter

I sin avhandling fokuserar Ekqvist främst på själva insamlingsprocessen, det vill säga vilka aktörerna var som samlade in material och hur de agerade i sina nätverk och sammanhang.

Ekqvist märkte redan under skrivandet av magisteravhandlingen att hon fick en bättre bild än hon hade trott av vilka aktörerna var som rörde sig i socknarna.

  • De här finlandssvenska kretsarna visade ju sig vara ganska små och om man till exempel läser om hur Brage gjorde sina insamlingar och vem som gjorde dem så märker man att de har rört sig på samma ställen ungefär samma år. Man kan lite grann jämföra resebeskrivningar, vilket jag kanske inte från början riktigt hade tänkt på. Problemet är bara att materialet blir så enormt. I viss mån hinner jag inte göra jämförelser fastän jag vet att det kanske kunde löna sig. Men jag tycker det är spännande att det inte så mycket finns ett slut på materialet utan att man snarare måste bestämma sig för att inte gräva längre.

Hur nätverket kunde se ut förklarar Ekqvist så här:

  • Marthaförbundet anställde Hjördis Dahl som hemslöjdskonsulent, nätverket hon hade ovanför sig bestod av bland annat Marthaordföranden som hade anställt henne. Hon hade också underlydande som hon tog till hjälp i olika delar av Svenskfinland. Ofta var det medhjälparna som mest konkret samlade in textilproverna. Ser man vidare så fanns det ett större finlandssvenskt sammanhang och där var det olika personer som påverkade varandra. De kanske inte officiellt hade något att säga till om inom Marthaförbundet, men i praktiken spelade de en stor roll för hur man gjorde och vad man gjorde. När man var och samlade in textilierna var det ju inte bara husfrun man hade att göra med utan också hennes gubbe och grannens tant och kanske kyrkoherden i socknen som berättade vart man skulle cykla. Det finns alltid en stor grupp runtomkring, mer och mindre synliga, och jag försöker få en bild av hela den där myrstacken de hamnade in i. Vem som kände vem och vem som umgicks med vem blir viktigt i sammanhanget, oberoende av om de var inskrivna i marthorna eller inte.

På tapeten i Sverige

Trots att textil och hemslöjd är något svenska forskare ägnat sig åt under de senaste åren känner sig Ekqvist relativt ensam med sitt avhandlingsarbete i Finland. Det är få som forskar om något liknande. För tillfället är det ingen annan vid Åbo Akademi som har ett liknande forskningsämne. Av den anledningen åker hon i mån av möjlighet på forskningsseminarier till Stockholms universitet där en del doktorander håller på med liknande tematik.

  • På sätt och vis är det här så traditionell och gammal etnologi att alla andra redan övergivit den, men samtidigt tror jag absolut inte att jag gör samma sak som någon skulle ha gjort 1980 eller 1990. Jag tror att det är viktigt att försöka titta på gamla frågor med nya ögon. I Sverige har man de senaste 10–15 åren skrivit mycket mera om hemslöjdsrörelse och textilinsamling och allt möjligt och jag tycker att det faktiskt är på tiden att det kommer hit också.

 

Svensk-Finlands textilarkiv är öppet enligt överenskommelse. Samlingarna är sökbara på nätet. Se: http://web.abo.fi/arkiv/etn/textil/textilarkiv.html

Comments