Produktion
Arkiv
Digitaliserade smakprov
Nils Erik Wickberg växte upp som enda barnet i en medelklassfamilj i Helsingfors. Fadern Axel Wickberg hade ett tryckeriföretag och modern Alina (f. Nyman) skötte hemmet. Nils Erik var ett ensamt barn som ritade och skrev med livlig fantasi. Bland hans efterlämnade papper finns en hel del material från tidiga år, bl.a. stadsplaneringar, kartor över fantasilandet "Hundien" och teckningar av djuren som levde där. Wickberg själv har sagt att hans "storhetstid" som arkitekt tog slut när han var femton.
Wickberg blev arkitekt från Tekniska högskolan 1936 där han också kom att göra en värdefull insats som forskare, lärare och senare professor (1952-1972). Wickbergs inflytande på flera
generationer av arkitekter har ofta poängterats. Han ordnade otaliga arkitekturexkursioner till utlandet både för sina studenter och vänner. Hans framtoning var anspråkslös men den uppbars av en bred allmänbildning och hög kunskapsnivå. Hans privata bibliotek återspeglade en beläst och mångsidig personlighet med speciellt intresse för skönlitteratur, filosofi, samhälleliga frågor, historia, konsthistoria, resor och Japan.
Förutom professor i arkitekturhistoria och stillära vid Tekniska högskolan i Helsingfors var Wickberg i många år chefredaktör för tidningen Arkkitehti-Arkitekten och hade sålunda stort inflytande på debatten om den finländska samtidsarkitekturen. Han var också aktiv i olika expertnämnder och organisationer, bl.a. Arkitektförbundet, Arkitektgillet, statens arkitekturnämnd, Helsingfors museinämnd och delegationen för Rominstitutet.
Wickberg har gjort en stor insats med sina böcker och artiklar om arkitektur. Han hör till dem som i Finland skrivit mest om byggnadskultur med tyngdpunkt på historia. Mycket har haft en polemisk eller kritisk karaktär. Han var en av de första som försvarade den hotade gamla byggnadskulturen. År 1974 tilldelades han byggnadskonstens statspris och 1990 fick han Fack-Finlandia-prisets hedersomnämnande för verket Städer, byggnader...
Det är inte enbart på arkitekturens område Wickberg utmärkt sig som författare. För diktsamlingen Tonfall (1976) fick han det skönlitterära statspriset 1977 och Svenska litteratursällskapets Tollanderska pris 1982. Förutom aforismer, essäer och dikter har han skrivit en självbiografisk roman som utgetts i två delar; Semikolon 1 (1978) och Semikolon 2 (1979).
Nils Erik Wickberg ägnade sig på ett ovanligt sätt åt många olika konstformer, han målade och komponerade också med stor iver. Trots att han var en skicklig pianist, tills hans nedsatta syn satte stopp för musicerandet, uppträdde han inte själv med sin musik sedan skoltiden. Pianisterna Jouko Korhonen och Olli Hautala har däremot framfört hans kompositioner på två konserter 1988 och 1991.
Wickberg bibehöll hela sitt liv ett aktivt intresse för arkitektur och samhälle men ägnade sina sista år främst åt teologiska frågor. Fram till sin död arbetade han på ett ofullbordat bokprojekt om teologi och religion där Luther spelade en viktig roll.
Hans omfattande livsverk inom arkitekturen, konsten och musiken presenterades på en livsverksutställning på Arkitekturmuseet 1995.
Text: Anne-May Berger
Tillbaka | Svenska litteratursällskapet i Finland | Riddaregatan 5, 00170 Helsingfors | Tfn (09) 618 777 | info(a)sls.fi | Se karta |